LG-resa och Trevlig helg

En nöjd ledningsgrupp har efter två dygns intensivt planerings-och utbildningsarbete nu lämnat Umeå.

Vi gör så varje år. Åker någon annanstans för att få tid att prata klart och planera hösten. Nödvändigt för att det löpande arbetet sedan ska kunna ha en tydlig riktning och beslut bli enklare att fatta.

De senaste två åren har vi lagt till att utbilda oss. I år skedde utbildningen tvåfaldigt. Först genom att Film i Västerbotten kom med sin kulturchef  till oss och beskrev sin verkamhet. Vi å våran sida beskrev vårt arbete som berör dem. Beröringspunkterna är främst utveckling/produktion, talangutveckling och filmpedagogik. Men även digitalisering och arkivering förenar oss, om än på olika nivåer. Väldigt givande att få tid att sätta sig in i deras verksamhet och se hur vi kan samverka på ett bra sätt.
Vi hade också ett utbildningspass om hur att skapa en arbetsplats som kännetecknas av förtroende, för såväl sin egen arbetsgrupp som för helheten. Ett ständigt arbete som hela tiden behöver utvecklas och förnyas.

Utöver det ägnades mycket tid åt den kommande verksamhetsplaneringen. Med en ny styrelse kommer nya önskemål. Vi behöver förändra vårt sätt att beskriva den planerade verksamheten så styrelsen får det underlag de behöver för att fatta beslut om mål, och sedan kunna följa upp. Viktigt och roligt!

Nu är vi värda en helg. Det är ni med.

Skryt eller normal glädje och stolthet?

Igår hade vi Höstpresentationen 2017 tillsammans med Film- och TVproducenterna, ovan deras nya ordförande Eva Hamilton. Presentation  av alla biopremiärer vi har att se fram emot. Sällan skådad presentation med en Guldpalmsvinnare (The Square), en Sundancevinnare (The Nile Hilton Incident) och en film som öppnar hela Torontos filmfestival (Borg). En riktigt hög internationell klass, vilket jag påpekar i Sveriges Radio.

Snackisarna blev många:

The Square, ovan med moderatorn Andrea Reuter, Ruben och Erik som mellan sig har den fenomenala skådespelaren Claes Bang.

The Nile Hilton Incident och dokumentären om Silvana Imam, ovan Tarik Saleh och Silvana själv, med en mycket glad jag i mitten.

Liksom nya Maria Blom-filmen Monky, Borg-filmen (förstås), Helena Bergströms nya.. osv osv

Jag ”yvs som en energisk självhjälpsguru”, som Fredrik Sahlin väljer att uttrycka det i SVT (men håller med mig i sak). Ja tacka för det! Vi har inte bara en fantastisk höst på svenska biografer att se fram emot. Internationellt fortsätter det att komma framgångar för svensk filmproduktion. The Square och Sameblod är nominerade till bästa film i European Film Awards, Dead Monkeys Fear No Hyenas till bästa dokumentär och vi har inte mindre än sex internationella samproduktioner nominerade i spelfilmskategorin. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Det är filmarna som gör filmerna, men något gör vi rätt när vi har en så hög kvalitet på en sådan bredd. Det är inte bara tillfälligheter, som Sahlin skriver i sin artikel, tror jag. Vi har arbetat mycket internt med våra egna system av mål, tydlighet och kvalitetsdefinitioner. Konsulenterna kanske har blivit tydligare? Filmarna kanske har blivit ambitiösare? Målen kanske har blivit bättre? Tiden får utvisa. Vi fortsätter på inslagen väg.

Intressant att snacket om filmen som näring redan kommit tillbaka (DNs Kristofer Ahlström). Det ser ut som att jag gjort kopplingen till hög tillväxt i Sverige, vilket jag verkligen inte gjorde. Jag är helt med på att film är en näring, men det har den tyvärr setts som nästan uteslutande under senare år. Film är framförallt ett kulturuttryck. Och ett fantastiskt kulturuttryck som ibland har en jättestor publikpotential på bio. Att den senaste filmpolitiken betonar kulturen är välkommet och efterlängtat.  Filmavtalet vred filmpolitiken mer och mer från kulturen. Att vi nu ser en ändring är lika efterlängtat som produktionsrabatter, som jag sällar mig till Eva Hamilton och alla andra att önska.  För det är klart att film också är en näring.

Det har bara börjat

Idag kickade andra halvan av arbetsåret igång på riktigt. En bra, spännande och lovande start.

Först träffades hela produktionsstödsenheten för att prata om vilka förändringar som kan och bör göras i stödsystemet, för att vi ska få fram bästa möjliga svenska film. Högt i tak, stor fantasi, många skarpa och erfarna hjärnor pratade sig igenom helheten. Nästa steg är att Rådet för produktion och utveckling ska få ta del av hur arbetet går och kunna ge sina synpunkter. I november presenteras sedan förslaget  i sin helhet för Rådet, samt alla andra som vill kunna ge synpunkter. Steget efter är styrelsen.

På eftermiddagen hade chefen för vår utlandsenhet, Pia Lundberg, ett samtal med John Nein, senior programmer på Sundance. Vårt lunchrum blev fullt även en solig sensommareftermiddag. Närvarande var bland annat Tarik Saleh, vars film ‘The Nile Hilton Incident’ inte bara blev utvald till tävlan utan även vann i år! Givetvis vad alla andra i rummet har som mål.