Skryt eller normal glädje och stolthet?

22 Aug

Igår hade vi Höstpresentationen 2017 tillsammans med Film- och TVproducenterna, ovan deras nya ordförande Eva Hamilton. Presentation  av alla biopremiärer vi har att se fram emot. Sällan skådad presentation med en Guldpalmsvinnare (The Square), en Sundancevinnare (The Nile Hilton Incident) och en film som öppnar hela Torontos filmfestival (Borg). En riktigt hög internationell klass, vilket jag påpekar i Sveriges Radio.

Snackisarna blev många:


The Square, ovan med moderatorn Andrea Reuter, Ruben och Erik som mellan sig har den fenomenala skådespelaren Claes Bang.


The Nile Hilton Incident och dokumentären om Silvana Imam, ovan Tarik Saleh och Silvana själv, med en mycket glad jag i mitten.

Liksom nya Maria Blom-filmen Monky, Borg-filmen (förstås), Helena Bergströms nya.. osv osv

Jag ”yvs som en energisk självhjälpsguru”, som Fredrik Sahlin väljer att uttrycka det i SVT (men håller med mig i sak). Ja tacka för det! Vi har inte bara en fantastisk höst på svenska biografer att se fram emot. Internationellt fortsätter det att komma framgångar för svensk filmproduktion. The Square och Sameblod är nominerade till bästa film i European Film Awards, Dead Monkeys Fear No Hyenas till bästa dokumentär och vi har inte mindre än sex internationella samproduktioner nominerade i spelfilmskategorin. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Det är filmarna som gör filmerna, men något gör vi rätt när vi har en så hög kvalitet på en sådan bredd. Det är inte bara tillfälligheter, som Sahlin skriver i sin artikel, tror jag. Vi har arbetat mycket internt med våra egna system av mål, tydlighet och kvalitetsdefinitioner. Konsulenterna kanske har blivit tydligare? Filmarna kanske har blivit ambitiösare? Målen kanske har blivit bättre? Tiden får utvisa. Vi fortsätter på inslagen väg.

Intressant att snacket om filmen som näring redan kommit tillbaka (DNs Kristofer Ahlström). Det ser ut som att jag gjort kopplingen till hög tillväxt i Sverige, vilket jag verkligen inte gjorde. Jag är helt med på att film är en näring, men det har den tyvärr setts som nästan uteslutande under senare år. Film är framförallt ett kulturuttryck. Och ett fantastiskt kulturuttryck som ibland har en jättestor publikpotential på bio. Att den senaste filmpolitiken betonar kulturen är välkommet och efterlängtat.  Filmavtalet vred filmpolitiken mer och mer från kulturen. Att vi nu ser en ändring är lika efterlängtat som produktionsrabatter, som jag sällar mig till Eva Hamilton och alla andra att önska.  För det är klart att film också är en näring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: