God Jul

Dags att sova och tacka alla för mitt roligaste yrkesår hittills!

Påminnelse om civilkurage

I måndags hade vi en inspirationsföreläsning med Brian Palmer om civilkurage. Bestämt sedan länge men råkade sammanfalla med vårt eget engagemang för att uppmärksamma Syrien tillsammans med Svenska Insitutet, Stadsteatern och Medievärlden och Utgivarna.

Det är lätt att bli torrt intellektuell vad gäller situationer som drabbar världen, framför allt om de sker på långt håll. Till skillnad från de upprörda mail jag har fått i anledning av ”Liten skär” så har jag exempelvis inte fått ett enda mail vad gäller vår Syrien-kväll. Var är alla lika engagerade mail? Patrik Lundberg skrev en artikel i HD i ämnet med den träffande rubriken ”Jag är redo för ugnen”. Man måste kanske påminnas?

Jag blev fysiskt påmind när jag under min tid på TU genomförde ett seminarium i Almedalen om journalistik med livet som insats. Vi hade en bloggare från Syrien med, en 26-årig tjej som kommit till Sverige för en journalistisk utbildning genom Svenska institutet. När hon väl var i Sverige blev det ohållbart för henne att återvända på grund av hennes blogg. Trots att jag pratade med henne dagligen förstod jag inte vad som drabbat henne förrän jag vaknade på natten av hennes höga röst. Hon skypade med sin mamma hela natten. Helt plötsligt insåg jag vidden av hennes val; en ung tjej i vårt kalla land långt från familj. Ensam och utan chans att komma tillbaka. Priset för att våga blogga om den arabiska våren.

Det handlar, som Brian Palmer sade om att våga ”go to the places that scares you most”. Det behöver inte betyda fysiska risker, framför allt inte i våra skyddade delar av världen. Då handlar det om att våga se saker även ur andras perspektiv eller att ta beslut som kan möta motstånd. Två svenska 11-åringar, Ellen och Jonna Hansson, vägrade exempelvis gå luciatåg på Bofors eftersom de säljer vapen. Ingen fysisk risk i det, men man ska inte underskatta hur det är att gå emot skolan och läraren för en inre övertygelse.

Skillnad på det och den världsberömda Malala Yousafzi, den 14-åriga bloggerskan från Pakistan som kämpar för flickors rätt till utbildning och allas yttrandefrihet. Som därför blev skjuten i huvudet, men överlevde mirakulöst. Antagligen blir hon utsedd av Times till årets person.

Det finns många sätt att ingripa. ”The snack man” är en snackis, en man förhindrar våld i New Yorks tunnelbana genom att (konstant ätandes) bara ställa sig i vägen, eller Wesley Autrey, som tryckte ned den epileptiska mannen som fallit ned på spåret genom att själv lägga sig över honom när tåget kom. Båda överlevde mirakulöst.

För att förstå hur modiga människor faktiskt är måste vi andra påminnas. Det utförs hjältemodiga insatser oavbrutet i de krigshärjade områdena, vi får mest läsa om offren men sällan om hjältarna. Vår gemensamma Syrien-satsning hade alldeles för få besökare, det borde ha skrivits lika många artiklar som om ”Liten skär” och blivit lika många nyhetsinslag på Kutlurnyheterna, nu blev det ett.

Det är civilkurage att engagera sig i fler än sig själv. Låter lika banalt enkelt som det är svårt att genomföra. Nyårslöfte kanske?

Nollvision

Igår presenterades Ewa Cederstams film Våga minnas för riksdagen.

Som vanligt var det 80-20 kvinnor-män i salen, som det brukar vara när man ska diskutera mäns brott mot kvinnor. Icke desto mindre var det en bra och konkret debatt. Morgan Johansson (s) och Anna Steele (fp) var lika överens med varandra som med övriga i församlingen om att det finns ett stort problem att så många sexbrott fortfarande begås (6500 anmält 2011, ca 23%) och att så få leder till åtal (1375) och bara 139 som fälldes.

Men glädjande var vi alla överens, tyvärr bara fyra riksdagsledamöter, om följande förslag för att få en politisk nolltolerans mot sexualbrott:

Kommission för att se hur rättsinstanserna hanterar sexualbrott.

Öka professionaliteten inom de rättsvårdande myndigheterna genom ökad kunskap.

Önskan om att öka resurserna för att hitta sexförövarna INNAN de begår brott.

Önskan om mer resurser för vård efter frigivande av förövarna från fängelse.

#vågaanmäla

Idag har Josefin Bunner, Marie Plosjö, Inka Rodriguez och Cissi Wallin skrivit en debattartikel i DN som heter ”Våga anmäla”.

Det är en extremt angelägen artikel som lyfter det faktum att bara 20% av alla sexuella övergrepp anmäls. Det vill de ändra och har därför startat sajten www.vagaanmala.se som ska ge stöd och råd för att få alla (oavsett kön) att våga anmäla sexuella övergrepp.

Det är ett märkligt sammanträffande eftersom Mantaray Film, Stina Gardell, och regissören  Ewa Cederstam visar Ewas dokumentär ”Våga minnas” i riksdagen imorgon. Filmen handlar om Ewas försök att göra upp med den våldtäkt hon utsattes för.

Jag ska leda en debatt efteråt där Anna Steele (fp), Morgan Johansson (s), Olga Persson från Kvinnojouren och Lo Kauppi ska diskutera hur man ska komma åt alla dessa män som förbryter sig på kvinnor. Det är ju trots där problemet ligger, inte i hur tjejer klär/går/beter sig. 

En rolig och tänkvärd uppmaningslista till män för att undgå att förgripa sig på kvinnor (som jag tyvärr inte minns var jag fick ifrån, har gjort en skärmdump från FB) belyser det riktiga problemet:

– Undvik att gå ut ensam. om du trots allt måste gå ut se till att ha med en kompis eller dina föräldrar.

– Ring polisen om frestelsen blir för stark och gå gärna med mobilen i handen så att du snabbt kan ringa till en vän eller dina föräldrar om du behöver extra stöd.

– Var inte ensam med kvinnor, och försök låta bli att attackera dem när de är ensamma.

– Tänk på att alla former av ovälkommen beröring, t.ex. stoppa en hand under en kvinnas kjol, är att betrakta som ett övergrepp. Även om det sker i tunnelbanan.

– Undvik att dricka alkohol och om du ändå gör det, se till att göra det hemma, med personer som kan hindra dig att våldta.

– Gå inte in i en relation med en kvinna förrän du är helt säker på att du inte kommer våldta henne.

– Sök hjälp om du märker att du har svårt att låta bli att våldta eller har lätt att gå över gränsen.

– Undvik miljöer där kvinnor vistas och du riskerar att våldta dem så som hemmamiljöer, tvättstugor och vindar samt offentliga miljöer.

Inspirerande besök

Vi hade besök av vår granne. GD för SIDA är Charlotte Petri Gornitska, och hon kom för att beskriva hur SIDA arbetar för demokratin genom bestånd.
Vi arbetar för demokrati genom film, och emellan våra två bastioner till byggnader är det inte mer än 50 meter.

Nog borde vi kunna göra saker ihop?
Startskottet blev en halv timmes presentation av hur SIDA arbetar med sitt uppdrag. Det finns inte kulturbistånd, däremot bistånd som hjälper länder skapa mänskliga rättigheter och demokrati. Hur kan det inbegripa film?

Så vi hade snabb brainstorm. Att stötta filmare i utvecklingsländer att berätta sina historier genom film känns självklart. SIDA finns inte minst i många länder i Afrika, vars kultur och historia tagits över av kolonialmakter. Tänk om vi kunde bli involverade i att låta deras ursprungliga kultur få utvecklas och berättas! Kittlande tanke!

I februari ska jag till SIDA och berätta om vår verksamhet för deras personal. Hoppas jag kan bidra till lika mycket energi och samarbetsvilja som Charlotte bidrog med till oss.