Påminnelse om civilkurage

14 Dec

20121214-104919.jpg

I måndags hade vi en inspirationsföreläsning med Brian Palmer om civilkurage. Bestämt sedan länge men råkade sammanfalla med vårt eget engagemang för att uppmärksamma Syrien tillsammans med Svenska Insitutet, Stadsteatern och Medievärlden och Utgivarna.

Det är lätt att bli torrt intellektuell vad gäller situationer som drabbar världen, framför allt om de sker på långt håll. Till skillnad från de upprörda mail jag har fått i anledning av ”Liten skär” så har jag exempelvis inte fått ett enda mail vad gäller vår Syrien-kväll. Var är alla lika engagerade mail? Patrik Lundberg skrev en artikel i HD i ämnet med den träffande rubriken ”Jag är redo för ugnen”. Man måste kanske påminnas?

Jag blev fysiskt påmind när jag under min tid på TU genomförde ett seminarium i Almedalen om journalistik med livet som insats. Vi hade en bloggare från Syrien med, en 26-årig tjej som kommit till Sverige för en journalistisk utbildning genom Svenska institutet. När hon väl var i Sverige blev det ohållbart för henne att återvända på grund av hennes blogg. Trots att jag pratade med henne dagligen förstod jag inte vad som drabbat henne förrän jag vaknade på natten av hennes höga röst. Hon skypade med sin mamma hela natten. Helt plötsligt insåg jag vidden av hennes val; en ung tjej i vårt kalla land långt från familj. Ensam och utan chans att komma tillbaka. Priset för att våga blogga om den arabiska våren.

Det handlar, som Brian Palmer sade om att våga ”go to the places that scares you most”. Det behöver inte betyda fysiska risker, framför allt inte i våra skyddade delar av världen. Då handlar det om att våga se saker även ur andras perspektiv eller att ta beslut som kan möta motstånd. Två svenska 11-åringar, Ellen och Jonna Hansson, vägrade exempelvis gå luciatåg på Bofors eftersom de säljer vapen. Ingen fysisk risk i det, men man ska inte underskatta hur det är att gå emot skolan och läraren för en inre övertygelse.

Skillnad på det och den världsberömda Malala Yousafzi, den 14-åriga bloggerskan från Pakistan som kämpar för flickors rätt till utbildning och allas yttrandefrihet. Som därför blev skjuten i huvudet, men överlevde mirakulöst. Antagligen blir hon utsedd av Times till årets person.

Det finns många sätt att ingripa. ”The snack man” är en snackis, en man förhindrar våld i New Yorks tunnelbana genom att (konstant ätandes) bara ställa sig i vägen, eller Wesley Autrey, som tryckte ned den epileptiska mannen som fallit ned på spåret genom att själv lägga sig över honom när tåget kom. Båda överlevde mirakulöst.

För att förstå hur modiga människor faktiskt är måste vi andra påminnas. Det utförs hjältemodiga insatser oavbrutet i de krigshärjade områdena, vi får mest läsa om offren men sällan om hjältarna. Vår gemensamma Syrien-satsning hade alldeles för få besökare, det borde ha skrivits lika många artiklar som om ”Liten skär” och blivit lika många nyhetsinslag på Kutlurnyheterna, nu blev det ett.

Det är civilkurage att engagera sig i fler än sig själv. Låter lika banalt enkelt som det är svårt att genomföra. Nyårslöfte kanske?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: