Besök från Down Under

I söndags fick vi besök på Cinemateket Live av Jane Campion. En extraordinärt stor konstnär och en mycket modig kvinna. Inte undra på att Bio Victor var proppfull.

Vad säger man till stora konstnärer när man möter dem? Jag tycker alltid lite synd om dem, som ska respondera och leverera på alla dessa förväntansfulla människors önskan av relation och bekräftelse. Men naturligtvis ville även jag få just det.

Jane Campion har gjort många intervjuer i sitt liv. Många har handlat om att hon var den första kvinnan att vinna en Guldpalm i Cannes. I The Guardian berör hon synen på vilket ansvar filmfonderna har. Jag ville gärna berätta för henne om vårt arbete, som ju faktiskt lett till att vi åtminstone 2014 fördelade stödmedlen jämnt. Hon gav vad jag ville ha; Uppskattning, uppmuntran och ett tack. Hon gav också en signerad affisch till oss ”sina skandinaviska systrar”. Framför allt ska hon ta både vår jämställdhetsplan med down under och den lysande idén Cinemateket hade som valde att skapa ett helt program med bara kvinnliga regissörer.

Samtalet med Jannike Åhlund kom att handla bland annat om jämställdhet, men mycket mer om filmakapandets allmänna villkor. Hon var rolig, snabb och generös. Publikfrågorna svarade hon lika generöst på. Ett storslaget besök!

Dubbelt ansvar

Jag har under en tid frågat alla jag möter hur de ser på film på nätet. Förfärande många gör det via illegala sajter. 

Varför?

Ibland för att de har dålig moral, de bryr sig helt enkelt inte om att några därmed inte får betalt för sitt arbete.   Ytterst sällan för att de av principiella skäl anser att allt på nätet ska vara fritt av yttrandefrihets- eller jämlikhetsskäl. (argument som inte är ovanliga politiskt; Alla ska ha rätt till innehållet på nätet på samma sätt som alla ska ha rätt att lägga ut innehåll.) Några bara bryr sig inte, fullt upp som de har av att bara tillfredsställa sina egna önskningar och behov.                     

Många gör det av rent praktiska skäl. Nästan alltid handlar det om att de vill se film som de inte hittar på legala sajter. Det kan handla om historisk film, även nära historisk, som de gärna skulle se. Eller en film som just är på tapeten i debatten, vissa filmer är pga sin aktualitet i samtiden ofta exempel som hjälper debattören att driva en tes och refereras till i andra medier. Andra gånger är det helt enkelt filmens aktualitet i tid, den är så pass ny att man vill se den men av olika skäl vill eller kan man inte se den på bio. Inte sällan handlar det då om film som är en snackis men inte kioskvältare, den fick helt enkelt ett kort liv på bio trots att många gärna vill se. Den sistnämnda typen av film är inte blockbuster och publiken är relativt begränsad, men hade filmen funnits kvar på repertoaren hade många tänkt att se den ”nästa helg”. Och förr, när film fanns längre tid på repertoaren, gick de också ”nästa helg”.

De legala sajterna är ofullständiga och filmerna får premiär där sent. När de väl får premiär vet man inte hur man ska hitta dem.  De illegala sajterna är ofta fullständiga med framför allt nästan  all ny film. 

Förutom de jag pratat med som har dålig moral är alla villiga att betala för att se den film som de tittar på via illegala sajter. Men de hittar inget sätt att göra det på. Filmen ligger kanske i karantän i exklusivitetens no-hens-land, där biofönstret rullar även om filmen inte går att se på bio. Eller så ligger den i något arkiv där ingen rättighetshavare (distributören eller producenten) brytt sig om, eller kunnat, tillgängliggöra den. 

Naturligtvis är det inte ok att strunta i att man ser på film när den är illegalt upplagd. Gratis på internet är bara ok om den som äger innehållet själv tycker det är ok. Men man kan ha förståelse för varför de jag intervjuat struntar i det, de vill ju se film. Och det är därför vi gör film, för att det finns en publik en vill berätta något för som vill se den! Så dumt då när berättelsen läggs i malpåse! Lika naturligtvis är det inte ok att rättssamhället Sverige accepterar att illegala sajter inte stoppas. Varför ska filmägare inte åtnjuta samma rättssäkerhet och skydd som andra ägare?

För att stoppa det amoraliska och illegala tittandet krävs det att både staten och branschen agerar. Självklart ska staten med alla medel stoppa illegal hantering på nätet, allt annat är oacceptabelt i ett rättssamhälle. Branschen själva kan stoppa det genom att säkerställa att filmer finns tillgängliga enkelt legalt. 

I en tid när de som skapar film behöver all hjälp de kan få att överleva måste alla tänka om och ta ansvar. För filmens och publikens skull. 

Tummen är stukad, men inte hoppet

Om jag inte hade stukat min tumme när jag cyklade omkull i tisdags så skulle jag ha skrivit mer om veckans innehåll.

Igår hade KLYS konferens om kvalitet. Eftersom finska kulturdepartementet (som ser över sin finska filmlag) var på besök på Filmhuset hann jag bara vara där på förmiddagen. Det var synd, för dagen var intressant. Mest intressant för mig var forskaren Linnéa Lindskiöld som disputerade 2013 med avhandlingen Betydelsen av kvalitet: en studie av diskursen om statens stöd till ny svensk skönlitteratur 1975-2009. Där har hon sett hur kvalitetsbegreppet har börjat införas i takt med tydligare målstyrning av myndigheter. Eftersom vi på Filminstitutet verkligen har som uppdrag att göra allt vi gör med ett tydligt kvalitetsfokus är det intressant att se vad statens styrning har för konsekvenser. Jag ska läsa mer i hennes avhandling som ju rörde litteratur men som säkert delvis kan appliceras på film. Bland annat menar hon att det är statens styrning som förstärkt uppdelning mellan kvalitetslitteratur och kommersiell litteratur. En olycklig uppdelning som även filmen ofta drabbas av.

Kvalitet var i varje fall det vi såg i måndags när satsningen ”Fans”, ett samarbete mellan oss och K-special, presenterade åtta kvartslånga dokumentärer om mötet med kultur. Alla konstnärligt intressanta, inte sällan extremt bildmässigt utmanande och vackra. Det var en väldigt fin kväll och i TV-soffan kommer tittaren säkert bli både utmanad, road och förförd. Som bra konst och kultur ska vara.

Så det finns hopp för filmen och kvaliteten. Och tummen. Som man kan se på bilden även för den svenska uppfinningen ”Hövdinghjälmen”. Den utlöste helt enligt löfte och huvudet mitt är intakt!