En vardag innehåller mer än man tänker på

Personalmöte för 104 uppkopplade medarbetare. Allt går bra, men vi enas om att vi saknar det sociala osynliga kittet. All interaktion mellan det formella, mötet vid kaffemaskinen, morgonhälsningen, skrattet som hörs längre ned i lokalen, det oväntade mötet med en besökare. Det som vi inte kan konkretisera lika enkelt som hur mycket mindre mjölk vi behöver köpa in.

Samma kitt fungerar kultur som i den stora vardagen. Samtalet om den senaste filmen, skrattet åt en tecknad bild i tidningen, stunden med en bok, utsmyckningen i en vägtunnel, en klapp på Margaretha Krooks mage utanför Dramaten.

30 medarbetare som syns, 74 till ligger bakom.

I de stora uppenbara frågorna döljer sig ofta ett lager av outtalat. Krispaket efter krispaket kommer från regeringen. Det är bra och de täcker det uppenbara. Mer pengar till vård, säkra arbetstillfällen för fast anställda. Men än så länge ligger Sverige långt efter andra europeiska länder i fråga om hur mycket stöd kulturen får, en värld där väldigt få är fast anställda. Det är deras arbete som skapar filmen, skriver boken, skulpterar och utsmyckar.

Än så länge vet vi inte ens hur mycket filmen får av de 500 miljoner kronor som beslutades om för en månad sedan. Vi riggar oss för att de ska kunna gå ut så snabbt som möjligt, personal flyttas för att tiden innan utbetalning ska kortas. Men fortfarande står många i filmbranschen utanför ett krispaket.

Jag hoppas kulturen får mer i nästa krisbudget. Jag hoppas regeringen förstår att utan kultur i vår vardag är inget som vanligt ändå.

Rapport från verkstaden

Tre veckor in i social distansering har vi kommit en bit på väg tycker jag. Det är tufft att jobba så isolerat hemma, vilket alla som kan på Filminstitutet gör, men samarbeten och digitaliseringen går väldigt bra. Vår IT-avdelning på 4 personer lyckades montera upp 120 hemma-arbetsstationer på ett dygn. Bara en person rapporterar problem med uppkoppling. Det är ändå fantastiskt.

Vi för också enormt många samtal med branscherna, både på branschorganisationsnivå och med enskilda aktörer som bolag och finansiärer. Det är verkligen otroligt värdefullt att få direkt information om läget, beslut och konsekvenser. Jag ber därför alla som tar beslut ni tycker är konkreta exempel på Corona-konsekvenser att berätta för oss. Vi behöver ge regeringen en samlad bild av vad som händer för filmskapandet.

Just nu väntar vi alla på hur de 500 miljonerna kommer fördelas. Det verkar klart att Filminstitutet ska fördela en del av pengarna. De 500 miljonerna syftar till att täcka inkomstbortfall som uppkommit då publika evenemang har tvingats stänga pga viruset. Det handlar alltså för vår del om biograferna och festivalerna som under våren har drabbats i detta läge. Först ska propositionen tas av riksdagen, sedan ska det skrivas förordning och pengarna ska fördelas till oss som ska fördela vidare. Allt snabbhandläggs, och beredningsgången kan man följa här. Inom april månad bör vi veta.

Utöver det vet vi att alla bolag och filmarbetare drabbas hårt nu, men kanske mest framåt. Osäkerheten om vilka projekt som går igång, hur biografer kommer ha öppet och hur avtal kommer att hållas är stor. Därför behöver vi så mycket konkret information om hur saker utvecklar sig som möjligt. Förstås gärna samlat genom branschorganisationerna, men även i övrigt. Vi fortsätter förstås våra dialoger.

Det är påsk snart. Då har ännu en vecka av krisen gått. En vecka mindre till att det är över. Jag vet att vi uppmanas att tänka på att det här kommer ta lång tid. Jag vill ändå uppmana oss att också tänka på att det kommer gå över, att det finns en tid efter detta. Låt oss hjälpas åt att hålla ut nu, så vi så starka som möjligt kan återuppta vår vardag och vårt liv så fort och kraftfullt som möjligt.

Jag önskar alla en så bra påsk som möjligt.