Strålkastare på rätt stjärna 🌟SivanDivan🌟

Igår var det galapremiär för dokumentären SivanDivan, av Emilie Jönsson och Gustav Ahlgren. Filmen har redan fått en jublande recension i Moviezine, och jag kan bara hålla med. Det finns ett skäl till att jag hamnar i hennes skugga, det gör alla!

Det är en fantastisk dokumentär som skildrar en självupptagen diva, som dock har självinsikt och en gång i tiden en röst som är bland de vackraste sopraner jag hört. Jag köpte omedelbart en samlings-CD!

Den 26 april har filmen premiär. SivanDivan kommer nog att få upprättelse för årtionden av tystnad. Och tyst kommer det aldrig mer bli, inte när Siv Wennberg återigen får strålkastare på sig. Varken på eller utanför scenen…

Inspirerande möte, även i ett öra

Redan i höstas blev jag inbjuden till Nordiska Regissörernas Årsmöte, som tog plats igår och idag i Danmark.

Jag och mina VD-kollegor på de andra nordiska filminstituten hade fått förbereda oss på att prata om filmen som konstform, visningssituationen, stödstorlekar och filminstitutens roll.

Det gäller att förbereda sig väl när du har ett trettiotal regissörer framför dig. Claus Laedergard från DFI, Sindre Guldvog NFI samt Lasse Saarinen från Finland läser på in i det sista. Isländska Laufey blev tyvärr sjuk.

Sammanfattningsvis blev det tre lärorika och intressanta timmar för oss alla. Regissörerna höll en mycket bra nivå på frågorna och det var intressant att få höra både frågorna och svaren. Jag vill gärna ha fler sådana här typer av samtal. Ett ömsesidigt lärande och utforskande. Tack!

Sedan passade jag på att uppleva Pippilotti Rist-utställningen när jag ändå var på Louisiana. En magisk upplevelse som gav begreppet rörlig bild en större mening. Videokonst har jag inte varit så fascinerad av, men här ville jag aldrig gå.

Vad sägs till exempel om vad som kan hittas i en handväska?

Eller i ett öra?

Kulturladdad lördag

I lördags var jag på landskamp mellan Sverige och Tyskland. Jag och ett stort gäng andra kvinnor som blivit utvalda som förebilder för damlandslaget som fortfarande kämpar med lägre löner och sämre förutsättningar för att spela fotboll. De bestämde sig för att skapa allianser med kvinnor som de har som förebilder. Sådan sjuk ära att få vara en av de förebilderna. Jag delade den äran med 70-talet kvinnor, och fick tack vare att mitt namn börjar på A inleda inmarschen på planen, men bland annat de här var också där:

Therese Sjögran, Tove Styrke och Victoria Sandell.

Jag och Amie Bramme Sey

Linnéa Claesson, Fanna Ndow Norrby

Bianca Kronlöf och Caroline Jönsson

De här

Jag och René Voltaire

Efter denna folkkulturfest åkte jag direkt till en annan folkkulturfest, på Folkoperan.

Premiär för Skapelsen, Haydns verk med fantastisk körmusik och otroliga solister. En annan sorts jubel. En annan sorts kultur. Båda lika viktiga.