I onsdags var jag med i Babel Bio. i SVT Jag hade gärna pratat om det jag trodde jag var inbjuden att prata om: vad jämställdhet och mångfald gör för kvaliteten, och därmed för publiken. Men så blev det inte.
Istället fick jag återigen prata om problemen för den breda, publika filmen. Att behöva prata automatstödet igen var en stor besvikelse. Många har insett att automatstödet inte fungerade som önskat, och därför ändras det. Automatstödet är en viktig del av problemet, men situationen för den publika filmen är varken unik för Sverige eller unik historiskt. Att påstå att Filmsinstitutet just nu skulle vara orsaken är faktiskt lika rätt och fel som det alltid varit. Rätt för vi skulle kunna vara bättre på att hitta och stötta publik film, fel för att vi bara är en del av filmskapandets alla förutsättningar.
Sanningen är att svensk marknadsandel varit i snitt 22 procent de senaste 15 åren, drivet av ett fåtal titlar varje år. I år var den 20 procent. Den frustration Charlotta Denward ger uttryck för i Babel Bio är alltså korrekt, men den borde inte vara ny. Och den borde inte bero på hur vi driver frågor sedan fyra år.
I programmet hade jag hellre velat prata om den breda och fina repertoar vi har på svenska biografer. Med En man som heter Ove, Martha & Niki, Efterskalv, Tjuvheder, En underbar jävla jul och så vidare. Det är filmer som på olika sätt och trovärdigt speglar hur det är att vara människa i Sverige idag.
Vårt uppdrag är att stärka den svenska filmen, att såga den på det sätt som skedde i Babel Bio är kontraproduktivt. Och fel. Vi har inget nytt avgrundsdjup, vi har samma gamla uppdelning som riskerar att kvarstå. Om vi inte börjar utforska det nya lär inget nytt hända. Varken för de konstnärligt utmanande filmerna eller för att få fram breda publika.
Det känns skönt att lägligt få stöd av president Obama. Han identifierar kopplingen mellan vad som syns framför kameran, mångfald, med publika framgångar. Att driva jämställdhet och mångfald är EN av de strategier vi har för att höja både kvalitet och publik för svensk film. Övriga strategier finns i vår verksamhetsplan som styrelsen beslutade i december.
Anna Serner 
Hej Anna! En intressant debatt men jag saknar vissa parametrar. Varför pratar man tex inte om biograf situationen som ser bedrövlig ut för sk ”konstnärlig film” (- vad det nu är?!) Och Om de mycket låga marknadsförings budgeterna som nyskapande film dras med? De mycket lägre produktionskostnaderna ? Har i min långa verksamhet arbetat med alla sorters filmer – och jag ser så tydligt de markanta skillnaderna på hur filmerna över huvudtaget KAN nå en större publik. Det vore intressant att dra in detta i debatten- för det påverkar – det vet vi alla. Tycker personligen filmutbudet 2015 har varit ovanligt bra och intressant- särskilt under hösten. Har faktiskt sällan sett ett så brett och bra utbud. Både intressanta och bra filmer som Tjuvheder, Efterskalv , Flocken, Min lilla syster, Sophie Bell tex – som breda publikfilmer som Ove och ”Den djävla julen:-)” Dessutom en rad fina dokumentärer som Förvaret, Taikon, Jag är Ingrid ( som för övrigt haft 190.000 besök nästan..) mf Det finns ingen anledning att misströsta – men biografsituationen och sättningar är ett stort, stort problem för de sk mindre, nyskapande filmerna. Liksom de begränsade möjligheterna till en adekvat marknadsföring.
Ylva Swedenborg Cinema Sweden ab
Skickat från min iPhone
Hej, jag kan hålla med om att inslaget med dig i Bio-Babel inte var särskilt lyckat. Men det berodde nog både på programledarens upplägg och språkbruk och ditt sätt att hantera situationen. Det blev många, många ord mellan er två införstådda (?) men inte särskilt konkret eller ens begripligt för allmänheten. Dock var det ingen katastrof. Det var det däremot på Guldbaggegalan, som, såvitt jag vet, SFI och därmed du själv var ansvarig för. När du utdelade baggen till Birgitta Andersson lät du henne inte få den välförtjänta uppmärksamhet som anstår en pristagare. I stället lät du en självupptagen GE helt dominera scenen med en oändlig, poänglös monolog, helt utan anknytning till pristagarens filmiska förtjänster och, alltså, helt på pristagarens bekostnad. Katastrofalt pinsamt!
Eftersom du skriver här att du i Bio-Babel helst hade velat prata om bl a jämställdhet i filmbranschen så undrar jag förstås hur du ser på den prisutdelningen med några dagars perspektiv. Har du till exempel bett BA om ursäkt å SFIs vägnar för det ni utsatte henne för?
Vänliga hälsningar Hans Hernborn, Stockholm
Hej. Ja, jag förstår att Babel Bio blev obegripligt för andra än filmbranschen. Synd, med tanke på att programmet är tänkt att ses av en filmintresserad allmänhet. Vi får fråga SVT hur de tänker om det.
Guldbaggen och Birgitta Andersson då? Ja, det är verkligen värt att kritisera.
Det blev väldigt fel och ovärdigt. Ursäkter har delats ut, inte av mig personligen men från mig och alla oss på Filminstitutet. Och kanske från SVT också, vad vet jag.
Kort och gott. Det blev ett hyllande som kom av sig. Och det är jag väldigt ledsen för!
Håller helt med Ylva. Och du pekar på ett område som alla upplever som väldigt frustrerande. Hur det ska förändras vet jag dock inte.