Från pris till kris

I förra veckan var jag i Jordanien, inbjuden av svenska ambassaden och UN Women, av vilka jag även fick ett stort och tungt pris. Tack för det, men framför allt stort tack till svenska ambassaden som arrangerade så många intressanta möten. Exempelvis på det College ni ser ovan. Där pratade jag jämställdhet, berättarperspektiv och filmens viktiga roll som kultur i ett samhälle och för individer. Studenterna var män, utan slöja förstås, och både beslöjade och obeslöjade kvinnor.

Jordanien är det land i Mellanöstern med mest demokratiska inslag, även om framför allt yttrandefriheten fortfarande är starkt begränsad. Att i det sammanhanget få så många öppna och intresserade frågor av även männen var väldigt inspirerande. Det är ett land som försöker förändra sig. Och förändring är något vi alla måste lära oss leva med.

Vi skulle åkt därifrån till Beirut, där den svenska ambassaden arrangerat ett samtal mellan mig och Nadine Labaki, regissören till den fantastiska filmen Kapernaum, (som finns att hyra på Triart.se för endast 39kr, ett totalt underpris för den filmen!). Samtalet ställdes in då Jordanien helt plötsligt stängde alla utresor till bland annat Libanon.

Vi kastade oss därför hem, innan gränser skulle stänga, för att också vara närvarande i den svenska filmkrisen. För att det är en stor kris alla aktörer nu går igenom går inte att ta miste på.

I min frånvaro hade mina kollegor redan börjat träffa alla aktörer, så när jag kom kunde vi direkt gå till de beslut vi informerade om i fredags: snabb utbetalning av den sk ”biotian”, inga återbetalningskrav för utgifter bolag haft för inställda aktiviteter, möjlighet till förnyad ansökan för lanseringar av filmer samt förlängning av tidsfrister. Vi fortsätter nu våra samtal för att i början av nästa vecka summera vad vi kan göra mer.

De som är kortsiktigt värst drabbade i dagsläget är dels biografer och distributörer, och dels alla frilansare. Vad gäller frilansarna är vi mycket medvetna om den akuta situation som uppstått och vi för samtal både med Teaterförbundet och kulturdepartementet om detta. En väldigt naturlig åtgärd från regeringen skulle vara att likställa alla med enskild firma med dem som har AB. Dessutom skulle det behövas permitteringsstöd stöd även för frilansare. Vi på Filminstitutet har verksamhetsstöd, som vi skulle behöva mer medel till, dem skulle vi behöva utöka. Vi har dock ingen direkt relation till frilansarna, därför är det svårt för oss att agera. Vi beklagar djupt denna situation och försöker hitta olika vägar vi skulle kunna underlätta på.

För biografer och distributörer har vi en direkt relation och försöker arbeta för att säkerställa att fler åtgärder inom vårt stödsystem ska hjälpa dem. Grundläggande i detta läge är att vi behöver all kunskap vi kan få. Vi behöver detaljerade siffror för att kunna förstå hur vi ska tänka och för att kunna fatta välunderbyggda beslut.

Självklart har produktionsbolagen också en svår tid med många akuta situationer att hantera. Produktionsbolag med planerade internationella inspelningar, inspelningar som samlar många människor, lanseringar som precis skett eller ska ske. Allt drabbar på sista raden.

Vi förbereder våra samtal med kulturdepartementet genom möten med branschen som ger oss konkret information om de konsekvenser som syns nu, och vilka prognoser man ser på lång sikt. Detta är ovärderligt. Utan ordentliga underlag är vår handlingsmöjlighet starkt begränsad.

När vi var i Jordanien hann vi med ett besök i Petra, ett av världens underverk. En sofistikerad och välfungerande handelsplats som gick under på grund av jordbävning och förändrade beteenden. Handelsvägar förändrades och Petra föll i glömska. Film och rörlig bild kommer inte bli irrelevant, men omständigheterna kan drabba hårt. Låt oss säkerställa att vi minimerar skadorna.