Så har jag äntligen börjat på Filminstitutet.
Man skulle kunna misstänka att jag inför premiären haft anledning att fundera över min kommande tjänst. Det har regnat anklagelser om personal som fildelar, om en ledning som festar upp filmpengarna samt att det faktum att avtalsförhandlingarna går trögt (minst sagt).
Det vore naturligtvis allvarligt om allt detta var sant.
Att personal på Filminstitutet skulle fildela vore natuligtvis oerhört allvarligt. Så har ledningen också inlett en extern revision för att ta reda på anklagelserna är sanna. Innan den har kommit med sina slutsatser väljer juristen i mig att inte fälla utan fria. Polisanmälan är gjord. Vi kommer alla få reda på OM ankalgelserna stämmer och HUR vi på Filminsitutet eventuellt kan förbättra säkerheten så att det inte händer.
Om ledningen festat upp 246.000 vore det också allvarligt. Nu var det ju ingen fest utan en workshop för den 100-personer stora personalstyrkan. En helt riktig investering i personalutveckling anser jag. Jag kommer fortsätta investera i utvecklingen av både Filminstitutet och personalen.
Och avtalsförhandlingarna har verkligen inte gått framåt. Men jag måste ändå tro att alla vackra ord om filmens betydelse också omsätts i en ekonomisk verklighet. Det är klart det kommer ske, även om det är en bit kvar.
Det gäller att hålla styrfart i alla åsikter som sagt. Jag blev intervjuad i FLM och vi pratade mycket om vad filmens och Filminstitutets roll är. För mig är Filmhuset en levande plats (halva huset står faktiskt inte tomt, bara 4% är outhyrt), men som skulle kunna bli ännu mer öppet för alla aktörer i samhället. Film berör mer än filmbranschen, jag tar till och med orden i min mun att film nödvändigt för en demokrati. För att alla berättelser ska bli berättade om den samtid som politiker fattar beslut om.
Min vision är att film ska bli en angelägenhet för alla, allt från biotittare/medborgare till politiker och finansiella beslutsfattare. Jag vet inte om det är en vision värt namnet för alla, men för mig är det den finaste visionen som finns.
Anna Serner 
Kommentera