Igår avslutades projektet Tillgänglig Bio, som vi på Filminsitutet har jobbat med i 3,5 år tillsammans med Post- och Telestyrelsen på uppdrag av Kulturdepartementet.
Det handlar om att göra det möjligt för fler att se film trots att man inte har de fysiska förutsättningarna. Vissa har nedsatt syn, andra har dyslexi och tredje nedsatt hörsel.
Med stor fantasi och gemensam lust har vår arbetsgrupp arbetat med branschen och PTS och lyckats stimulera fram skapandet av appar som man kan ladda ned när man ser en film. Med hjälp av olika valfria spår får man assistans att till exempel tolka hur bilden ser ut eller att få textremsor upplästa. För brukaren är det gratis och för filmdistributören en engångskostnad. Med de pengar vi har i stöd för distributörer tror vi att istället för att vi ger stöd till 150 syntolkade föreställningar kan vi ge stöd till 150.000 tolkade föreställningar. Fantastisk revolution! Den hade inte varit möjlig utan stöd från oss och PTS och innebär en enorm frihet för de som nu har chansen att se film.
Jag gick från presentationen av projektet, som inleddes bland annat av Kulturministern, till prisutdelningen av Natur och Kulturs årliga Kulturpris som i år gick till Bröderna Broman för deras skapelse Fotografiska. Fotografiska startades för fem år sedan. Bromans började med att leta stödpengar men beslöt sig sedan för att vara helt kommersiella. ”Många säger att när kulturen blir kommersiell blir den inte fri. För oss är det tvärtom. Vi behöver inte anpassa oss efter bidrag.”, sade Jan Broman.
Jag tror att sanningen ligger mitt emellan. Utan bidrag omöjliggörs viss del av kulturen, men bidrag är också styrande. Vårt filmstödsystems utformning riskerar exempelvis att bli styrande av hur filmens innehåll blir. När man har ett stöd till dokumentärfilm och ett till spelfilm så undrar man var hybriden hör hemma? Varför ska en filmskapare behöva bestämma det epitet på en film för att kunna få våra pengar? Vi begränsar till vissa delar den konstnärliga utvecklingen genom vårt eget system. Därmed är filmen inte fri. Men å andra sidan. Utan bidragssystemet skulle visserligen säkert en och annan film göras ändå, men inte den kritiska massan. Och utan stöd för Tillgängligare Bio så hade vi inte fått 148.500 fler tillgängligare filmer.
Som vanligt finns det ingen enkel sanning. Bara stora möjligheter till reflektion och förbättring.
Anna Serner 
Kommentera