Försök till Berlin-sammanfattning

14 Feb



Bilderna ovan är klassiska festivalbilder.Den översta med regissören Petter Lennstrand till filmen Upp i det blå, med skådespelaren Mira Forsell och dockan Rydberg. Filmen tävlar i sidosektionen Generation som riktar sig mot de yngre barnen. Visningarna är i Haus Der Kulturen Der Welt som tar 700 besökare. 90% var i detta fall mellan 5-10 år. Skrek av förtjusning och levde sig med. Jag älskar dessa visningar, alltid lika stort engagemang. Den undre bilden är med mig och kollegorna Pia Lundberg och Jan Göransson när vi följde vår Shooting Star Karin Franz Körlof, känd från bland annat Den allvarsamma leken. Även vi filminstitutare får vår del av Karins glamour!


Annars är festivaler möten och mottagningar. Hela världen samlad i en stad, faktiskt oftast i ett hus som fungerar som en mässa, för att samarbeta och köpa/sälja film. Sverige har en plats i ett rum som vi delar med alla nordiska länder. Ett mycket lyckat samarbete mellan våra länder. Och ett extremt högt tryck! Det märks att skandinavisk film gör bra ifrån sig på festivaler, intresset är enormt. Filmen ovan visar mötet med de europeiska filminstituten, inte fullt lika glamouröst som synes.


Inte heller var mötet jag hade med Kommissionen särskilt glamoröst. Ovan. De har som fokus i år att stoppa mäns våld mot kvinnor. NEJ/NON/NEIN säger de, och det är förstås svårt att inte hålla med. Vad filmvärlden kan göra för att stoppa mäns våld mot kvinnor är förstås inte självklart. Men klart är att kvinnliga regissörer skildrar livet med ett annat perspektiv än män, så en jämställd filmproduktion skapar ett nytt innehåll i filmerna. För det måste vi ju erkänna, många filmer visar en taskig kvinnosyn. Och våld och konflikter är vanliga drivande teman. Och film är ju det som vi speglar oss i, det skulle därmed inte skada med fler perspektiv. Och alla borde hjälpas åt att stoppa våldet mot kvinnor!


Sedan tog jag del av en paneldebatt som arrangerades av Berlinale Talents. Det blev två timmars samtal med hela publiken, smockfullt, om jämställdheten i filmbranschen. Ledsen att det tjatas om det här hos mig, men det är på allas läppar och agenda. Men jag såg film också!

Den bästa film jag såg i tävlan var av Agnieszka Holland, Potok. En fantastisk film från polsk landsbygd. Heja svenska bolaget Chimney som identifierade den och är samproducent. Men även The Party av Sally Potter var en fin upplevelse. Båda filmerna med fina karaktärer och fantastiska skådespelare. Och bra manus. Allt behövs för en bra film. Jag såg några mindre bra också, bland dem Final Portrait av Stanley Tucci. Jag kan uttrycka mig diplomatiskt genom att säga att bra skådespelare inte gör att att själva berättelsen blir bra. Filmen handlade om Giacometti, en konstnär jag älskar. Men att gotta mig åt hans självupptagenhet och sexköp är jag inte ett dugg intresserad av. Jag är intresserad av hans konst. Den kom på undantag i denna film.

Klart slut från Berlinale 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: