Budgettankar

Roligt, när man skriver budgettankar så autokorrigerar telefonen det till budgetkramar. Årets höstbudget kanske ska ses som en stor krya-på-dig-kram, där Corona-problemet adresseras på många områden.

Även kulturen får kram. En bamsekram faktiskt, även om styrkan i kramen för filmen ännu är dolda i dunkel. Vi har bra dialoger med kulturdepartementet så jag hyser gott hopp om åtminstone en sval kram, kanske till och med en varm?

Men bara för att tydliggöra. Krisbudgeten gav kulturen 1,5 miljarder för 2020. vi väntar på besked om fördelning till både områden som mer specifikt vad det ska gå till.

Sedan gav höstbudgeten för budgetåret 2021 ytterligare 1,5 miljarder. En halv miljard av dessa är en nivåhöjning i åtminstone tre år, varav 300 miljoner av dem går till förstärkning av Samverkansmodellen. Filmens ställning i regionerna har en utmaning inom modellen (vi har ett webinarium om det den 5 oktober för den som är intresserad med rubriken ”Främjas filmen?”, kontakta i så fall annika.gillegard@filminstitutet.se) men indirekt främjas filmen genom mer pengar ut till regioner för filmpedagogiskt arbete osv. Även kulturskolan får 100 miljoner mer per år (lite spännande för den som minns budgeten som togs för 2019 där kulturskolan fick neddragningar med lika mycket i ett första skede…). Kulturskolan är en viktig aktör för barns och ungas filmskapande.

Sedan är det alltså en tillfällig förstärkning på en miljard till kulturen för 2021, en omstart som kulturministern uttryckte det, som ännu inte är fördelad. Naturligtvis hoppas vi delar av det ska komma till filmen! Besked kommer inom några veckor.

Nedslående är faktumet att trots total politisk enighet över partigränserna så finns produktionsrabatter fortfarande inte med. Kanske kommer det från miljarden för 2021, något kulturministern hoppas på men alltså inte vet. Produktionsrabatterna skulle, rätt formulerade, kunna gynna både filmkultur och regional tillväxt. De skulle kunna vara öronmärkta för att säkerställa talangåterväxt (krav på praktikplatser för filmarbetare under utbildning till exempel) och ge många arbetstillfällen till olika yrkeskategorier. Men där är finansen verkligen väldigt fantasilös och fyrkantig och säger uppenbarligen fortfarande nej. Att införa nya incitament inom kultur verkar fortfarande vara världsfrämmande för dem, medan andra typer av skatteundantag för ex miljö, unga arbetstagare eller pensionärer används oavbrutet. För att stimulera och hjälpa.

Det är dags för stimulans och hjälp för filmen nu!