Det börjar hetta till i filmavtalsförhandlingarna.
Bredbandsoperatörerna är inte längre med i förhandlingarna och idag meddelade Film- och TV-producenterna att de inte kan acceptera liggande avtal.
Jag har förstått att förhandlingarna brukar gå till så här. Det som skiljer denna förhandling är frågan om bredbandsoperatörerna. Igår i Kulturnyheterna kommenterade jag det faktum att de inte längre sitter vid förhandlingsbordet. Det är naturligtvis ett stort misslyckande för filmen.
Bredbandsoperatörerna ville inte samarbeta för att komma åt piratkopiering. Jag vet inte vad motbudet från biografbranschen var där. Men en sak brukar vara säker, it takes two to tango. Däremot har jag förstått att operatörerna inte heller ville bidra till avtalet med några märkbara pengar. Att tro att man ska få komma in och komma åt visningsfönster men inte bidra substantiellt finansiellt är inte någon bra värdesättare för svensk film. Genom mina år har jag fört många diskussioner med operatörerna om innehållet i deras distribution, som faktiskt inte är deras men som de gärna tjänar pengar på. (Se ex min Surf Open-kamp på TU-tiden här). Det här verkar vara ännu en.
Så nu blir det inga nya pengar. Det ska väl inte hindra att kvarvarande parter skriver ett avtal som stärker svensk film ändå? Ett modernt flexiblare avtal som tar hänsyn till hur publiken ser på film i ett nytt medielandskap. En inledande paragraf om filmens roll i samhället och vad man menar med en stark svensk filmproduktion. Om Film- och TV-producenterna kommer med något riktigt bra i nästa vecka finns flera veckor kvar att få till något. För alla vill väl svensk films bästa?
Anna Serner 
Kommentera