Oförklarligt glest

I måndags hade vi Bo-Erik Gyberg på besök i Filmrummet. Temat var hans arbete med den statliga filmpolitiken.
Bo-Erik, fd rektor för bl.a. STDH, ska under ett antal månader arbeta med att ta reda på förutsättningarna för ett nytt filmavtal.
Parallellt med hans arbete har Göran Blomberg, departementsråd, arbetat med att ta reda på vad som skulle bli konsekvensen om inget nytt filmavtal sluts.
Båda har träffat många i branschen. Han och Göran ska presentera en kartbild av läget. Helst före sommaren ska den politiska ledningen berätta sin inriktning. Frågan är högaktuell eftersom det innevarande filmavtalet måste omförhandlas färdigt i år. Och förhandlingarna har inte startat.

Bo-Erik beskrev ett läge där han inte ser att parterna har förflyttat sina positioner sedan den förra, kanske mest komplicerade, förhandlingen.

En huvudfråga är var politiken stå,
närmast näringen eller närmast det konstnärliga. Det senaste filmavtalet har förflyttat politiken än mer åt näringen. Förhandsstöd har flyttat till efterhandsstöd. Automatstödet har tillkommit. Ett avtal som ursprungligen var för den konstnärliga filmen har förskjutits till ett avtal för filmnäringen. Frågan är om detta är en effekt av en politisk vilja, eller om politiken bör uttrycka en annan vilja. Om detta kanske vi får svar på till sommaren av politikerna.

Bo-Erik ser sitt uppdrag som att pedagogiskt förklara filmsituationen i Sverige för politikerna. Det är inte lätt när det i grunden finns en situation där svensk film mår bra men den svenska filmnäringen mår dåligt. Just nu finna inget tydligt problem för svensk film, men om den problematiska situationen för filmnäringen inte får en lösning så kommer det snart drabba svensk film. Näringen har inte råd att chansa, utveckla och våga – vilket är ett måste för att filmens innehåll ska hålla en hög kvalitet.

Näringen har konsoliderats vilket enligt rapporten från BCG som presenterades på Filmnäringsdagen innebär att det konstnärliga risktagandet minskar. Hur ska politiken förhålla sig till det?

Förlängning av avtalet är enligt Bo-Erik den enda realistiska lösningen. I förhandlingen om det finns ett antal punkter som många vill se över, ex Automatstödet. Men det finns ingen punkt där alla är missnöjda så det är antagligen osannolikt.

Det stora överraskningen för Bo-Erik var att alla filmavtalsparter uttalar ett filmkulturellt intresse. Där vårt lilla språkområde kräver en sammanhållen politik. Hur man sedan ska få det till ett gemensamt avtal som plattform är en annan fråga.

Den stora överraskningen för mig, och flera med mig på plats, var att så få från filmbranschen kom. Just nu stöps en politik som har den största inverkan på filmbranschen, men inte mer än ca 40 personer kom och tog chansen att ge sin syn, höra utredarens iakttagelser. Det är ett unikt tillfälle att påverka politiken när kulturdepartementet skapar så många dialogmöjligheter.

Det är den största nackdelen med filmavtalet tycker jag. All debatt uteblir, kanske för att en inte tror att ens röst kan göra sig hörd för politikerna. För det är inte politikerna som fattar besluten utan det sker runt ett stängt förhandlingsbord. Och de som sitter där debatterar sällan filmen utanför förhandlingsrummet.

Den som är intresserad av mer politik kan läsa DFI (danska filminstitutets rapport) som kom i måndags. En lång intressant rapport som i mångt och mycket kan överföras till svenska förhållanden.

Och Bo-Erik lät hälsa att den som ville kan kontakta honom på 4051000 (regeringskansliet) eller maila till
bo-erik.gyberg@regeringskansliet.se.