Det finns tre former av lögner heter det. Lögn, förbannad lögn och statistik. Så må det var. Men siffror talar också sitt tydliga språk. Vi är i slutskedet av att ta fram Filmåret i siffror, som jag just sett ett korr på, och där kan verkligen statistiknörden få sitt lystmäte. En riktig nagelbitare att vänta på och som nog kommer rendera många kommentarer. För information ger reflektion.
Just nu handlar reflektionerna i Sverige mest om vårt besked om vilka filmer som fick automatstöd för 2013. Nicholas Wennö, Jon Asp och Jacob Lundström har reagerat i krönikeformat. En mängd andra åsikter har också hörts i sociala medier och AFK. Jag citeras som kritisk. Och det stämmer, jag är det. Jag tycker inte automatstödet fyller någon annan funktion än att ge ett fåtal producenter snabbare väg till produktion och färdig film. Och det är helt enkelt inte berättigat att så mycket avtalspengar ska gynna ett fåtal.
Det är inte bara i Sverige filmpolitikens vågor går höga. Även i Danmark ska en ny filmlag beslutas, och denna gång är oenigheten stor. För när intäkterna från DVD-fönstret nu verkligen är på upphällningen hårdnar klimtatet. Alla ser mest till sitt eget intresse här och nu snarare än till helheten på lång sikt. Och även i Danmark är hold-back tiderna den stora stötestenen. Saken diskuteras mellan branschens parter.
Man kan ju verkligen fundera över hur hållbart det är med dagens fönstertider med 4 månaders bioexklusivitet. När biolandskapet snart är heldigitaliserat är livslängden på bio kortare än någonsin. Få filmer överlever första månaden. I snitt kommer 78% av biobesöken den första månaden, efter andra månaden har i 93 % sett filmen, efter tredje månaden har filmen nått 98,3 % av besökarna. Efter fyra månaders visning på bio är det bara enstaka undantag (som Återträffen och 100-åringen) som har besökare att vänta på bio.
Att inte skapa en större flexibilitet i fönstertiderna gynnar bara biograffönstret på det yttersta fåtal filmer som har en så lång biolivslängd. Hur mycket ska det vara värt när filmskapare och producenter blöder?
Anna Serner 
Kommentera