Efter veckor av slit, sorg och hemskheter i världen passade jag på att besöka Roy Andersson i Studio 24. För att påminna mig om varför jag vill ha jobbet jag har. För att ”film är roligast i hela världen”, som jag uppenbarligen skrev som 21-åring. Tänk att han hade sparat det brevet! Och att han hittat det!
Det var viktigt att få komma in i hans studio igen. Få se förberedelserna för nästa långfilm. Se hur dekoren skapas, höra guldbaggevinnaren Kalle Boman småprata med regnskapande tekniker och få se den första piloten. En omisskänlig Roy-scen.
Livet fick en ny mening igen. Jag måste komma ihåg att skapa plats att besöka fler filminspelningar. Påminnas om varför jag älskar mitt jobb, för det är ju ändå film jag får jobba med. Det roligaste i hela världen.
Anna Serner 
Kommentera