Runt hörnet 

26 Sep

Bortom besvikelsen över bristande finansiering av den nya filmpolitiken lurar ett hopp. 

I går morse (fredag 25/9) arrangerade vi ett Filmrum om hur vi ska skapa ett bättre stödsystem, nu när vi har chansen. (Samtalet filmades och läggs upp i början av nästa vecka). 

Det var ett nytt samtal. Med en bransch som lyssnade på varandra, resonerade och modifierade sin egen position. 

Hoppingivande och glädjande. Vi kommer arrangera många samtal under hösten och vintern när vi nu skapar det stödsystem som ska träda ikraft 1 januari 2017. Under tiden ska vi också slipa våra argument till finansdepartementet. Det är en än så länge bara en prognos för filmbudgeten för 2017!

Inget annat än en besvikelse

21 Sep

När en läser budgetpropositionen, där prognosen för vad filmen får i den nya statliga filmpolitiken, läser en på sid 33 i avsnitt 17:

”Omställning av filmpolitiken

Film i alla dess former är en av de viktigaste uttrycksformerna i vår tid. Filmen kombinerar flera konstformer, som rörlig bild, ljud och musik, tal och dialog. I fokus står berättelsen, ibland om mänskligt liv, ibland om helt andra saker, inte sällan kombinerad med stor fantasi och förmåga till konstnärlig gestaltning.

Filmen är också ett av de konstnärliga uttryck som påverkar oss människor allra mest. Det är ett allmängiltigt kulturfenomen som når de allra flesta oberoende av ålder och bakgrund. Med uppfordrande och angelägna teman kan film inspirera till diskussioner och omprövning av sådant vi tagit för givet. Ett brett utbud av filmer bidrar till vidgade vyer och ökad tolerans för det som är nytt och okänt. En konstform som når så många och handlar om så mycket är en väsentlig del av yttrandefriheten och har stor betydelse för vår demokrati.”

Med det anslaget i budgetpropositionen lockas en tro att regeringen verkligen menar allvar med filmen. När en sedan läser vad det betyder så står det dock klart, något som har så stor betydelse för demokratin värderas inte. Under de senaste tre åren, detta års prognos inräknat, har (uppdaterat) filmen fått i snitt ca 427 miljoner kronor genom filmavtalet. Som budgeten nu ligger så får filmen 410 miljoner för 2017 och 2018, vilket är en minskning med 20 miljoner. För 2019 får filmen ytterligare en minskning med 20 miljoner till 390 miljoner. Sammantaget alltså en minskning med 40 miljoner för 2019.

Besvikelse är väl bara förnamnet. Svek är kanske ett mer relevant uttryck, och jag tror inte sveket kommer från kulturdepartementet. Det är den samlade regeringen med finansdepartementet i spetsen som har bestämt att höjd moms på biobiljetten ska finansiera andra utgiftsområden. För 2017 är den budgeterade momsintäkten för biobesök 265 miljoner, varav 25 ges tillbaka till biografer på landsbygden under fyra år och 210 miljoner till filmen. Det ger en bruttointäkt till staten på 35 miljoner per år. Sedan har finansdepartementet producerat en prognos att momsintäkterna skulle sjunka till 240 miljoner per år. Följaktligen sänks anslagen enligt prognos för 2019 med ytterligare 20 miljoner. Någon sådan tendens i minskat biogående eller minskat biljettpris finns inte. Slutsatsen måste vara att finansen höjer momsen för medborgarnas konsumtion av en konstform som ”påverkar oss människor allra mest….. och når så många och handlar om så mycket är en väsentlig del av yttrandefriheten och har så stor betydelse för vår demokrati” och bekostar andra utgiftsposter.

Nu står vårt hopp till att SVT inte bryter det bilaterala avtal public service har haft med Filminstitutet sedan 1970-talet, som sedan ersattes av att de gick in i Filmavtalet 1993. Deras stöd till förhandsstöd av all film (kort-, dokumentär, och långfilm) är i dagsläget 44 miljoner kronor. Medel som inte är förknippade med något krav på del i vinst, återbetalning eller andra ägarandelar (så kallade mjuka pengar). Alltså pengar som kan attrahera andra aktörer att investera i film (med så kallade hårda pengar) eftersom de inte behöver konkurrera om avkastningen. SVT har en enormt viktig roll för vår framtida film, viktigare än någonsin. Tyvärr är deras signaler idag att de inte längre vill låta dessa medel fördelas av Filminstitutet, utan att de själva ska investera dem i filmen. Då kommer de ingå i SVTs policy, de ska betraktas som vilket kommersiellt bolag som helst. Det vill säga – mjuka pengar blir hårda. Och filmbranschen förlorar ytterligare.

Nej. Det var ingen bra dag för den svenska filmen.

Glädje och tårar

18 Sep

Hemma från Toronto efter en mycket lyckad festival. Sverige hade rekordmånga filmer i årets TIFF, sex stycken. Några har redan farit runt halva jorden, som Min lilla syster och Efterskalv, medan andra hade sin världspremiär där.

Jag vet att många tycker att jag har för mycket snack om jämställdhet och för lite om dåliga publiksiffror på bio. Jag är bekymrad över publiksiffrorna, och vi har en plan för det. Först och främst ändras med all sannolikhet Automatstödet nästa år. En förselektering av filmerna ska ske av en grupp människor med stor kunskap om marknadsvillkor. Bara filmer med en bärande berättelse som gruppen tror på ska kunna få Automatstödet. Det blir alltså inte helt automatiskt. Sedan ska vi på Filminstitutet tydligare kommunicera att vi också gärna ser andra filmer med hög kvalitet OCH publikpotential att ge förhandsstöd. Med hög kvalitet menar vi angelägenhet, originalitet och hantverksskicklighet. Jag hoppas det budskapet ska nå ut, samtidigt som andra budskap når ut. Dessutom ser jag stora möjligheter till en bättre stödordning när vi nu kan ta ett nytt grepp, tack vare en ny filmpolitik.

Det andra budskapet är trots allt att i världen framstår Sverige som ett framgångsexempel på att det går att stödja film jämställt, och att det är utan bekostnad av kvalitet. Alla ögon är på Sverige, ur ett positivt perspektiv, och jag är övertygad om att det kommer bidra till andra framgångar också. Varumärket svensk film mår bra av att vi lyfts som förebilder av både Wim Wenders och Michael Moore. Jag var med i en panel i Toronto och fick ett sådant enormt gensvar. Snart åker jag till Washington och New York för att knyta fler kontakter och berätta mer om svensk film och jämställdhet. Större jämställdhet nådde vi med en tydlig plan. Den tydliga planen måste vi gemensamt ha för den publika filmen också.

Tårarna då? Jo. Väl hemma fick jag det tveksamma nöjet att tacka av vår högt värderade Filmarvschef Jan-Erik Billinger som efter övertid bestämt sig för att gå i pension. Många är vi som kommer sakna att dagligen få utbyta tankar med denne beläste, poetiske, kunniga och varma medmänniska. Mathias Rosengren, som även han besitter många av dessa egenskaper, som ersatt Jan-Erik har en stor kostym att fylla.

Tack Jan-Erik för 25 år på Filminstitutet!

Bättre sent än aldrig

8 Sep

Idag klockan 10.00 skedde det äntligen. Vi lanserade en ny hemsida med det revolutionerande namnet…: http://www.filminstitutet.se

Det har tagit lång tid, men nu har även vi en responsiv sajt. Dvs den anpassar sig efter vilket tekniskt fönster som användaren vill använda. Och förhoppningsvis utgår den från användarbehov snarare än vårt eget informationsbehov. Vi tror våra användare söker sig till oss för att de vill söka stöd från oss, söker kunskap om film eller vill se och samtala om film.  Vi är stolta och glada över vår moderna sajt som vi hoppas ska passa användarnas behov, även om vi inser att vi är sena på bollen. 

Tänk den dag då också själva filmen finns tillgänglig att köpa eller hyra där användaren vill se den, när de vill se den. Bättre sent än aldrig även där. 

Allt är relativt 

30 Aug

 Idag på morgonen slogs jag igen av vilken förmån jag har av att få jobba med det jag gör.

Igår hade vi filmvisning för och levande musik av en Ingrid. Ingrid Bergman skulle fyllt 100 år igår, vilket väl ingen missat, och Ingrid Sahlica, döpt efter Bergman, spelade till hennes ära i ett fullsatt Filmhus. Vi var tvungna att visa filmen ”En kvinnas ansikte” från 1938 i både Bio Victor och Bio Mauritz.

Samtidigt startar filmhösten med många fina svenska titlar. Uppmärksamheten runt dokumentären ”Jag är Ingrid” kommer säkerligen följas av motsvarande uppmärksamhet runt dokumentären ”Taikon”. Vid sidan av det Berlinale-vinnarna ”Flocken” och ”Min lilla syster”.

Till det kommer komedier av Helena Bergström och Lisa Siwe, om kärlek förstås. Kay Pollaks ”Så och på Jorden” handlar väl också om det, kärlek till livet även om det inte är en komedi.

Svensk film har inte nått några stora siffror på bio i år, men framgångarna har verkligen inte uteblivit. Nu gäller det att få mer framgång, vilket skapandet av en ny filmpolitiken ger ramen för. Jag hoppas mycket på hur vi alla gemensamt bygger den kommande filmens möjlighet till hög kvalitet, oavsett genre. Jag pratade med Christina Herrström som skrivit manus till ”1000 gånger starkare”. En film som hon fortfarande, fyra år efter premiär, reser med utomlands. Och som säkert har setts av hundratusentals skolelever.

För att film berör blev jag återigen så medveten om när jag härom veckan var på filmfestival i Sarajevo. Där mötte jag Aida Belic, som bland annat gjort filmerna Snijeg och Djeca. Båda hennes filmer har varit i Cannes, Snijeg vann Grand Prix i Critique de la Semaine och Djeca fick pris i Un Certain Regard. Vi satt båda i en jämställdhetspanel anordnad av Europarådet. Vi pratade förstås jämställdhet, men även livssituationen i Sarajevo och på Balkan. Alla filmer från Balkan som jag såg speglade kriget på ett eller annat sätt. Aidas blick på dramat kvinnorna, som förlorat så mycket, har jag aldrig sett förut. Vi är verkligen lyckligt lottade i Sverige som är så förskonade från att förlora våra familjemedlemmar eller behöva fly.

Vi fastnar oftast i hur många som sett en film på bio i Sverige. Det är viktigt för affären. Men vi glömmer fortfarande hur film kan färdas internationellt eller hur många som fått se den i skolan. Jag frågade en gång min kollega Roland Teichmann på Österrikiska Filminstitutet hur stor marknadsandel Österrikisk film har i sitt hemland (jag vet nu, ca 7%). Han bara skrattade och sade, Michael Hanekes filmer ses inte av så många österrikare, men av miljontals människor världen över.

Allt är relativt.

Nystart på hösten 

18 Aug

Sällan har väl ordet nystart passat så bra in på en höststart. Det är under hösten det kommer klarna hur den nya filmpolitiken kommer te sig, och hur den kommer finansieras.

Under sommaren har vi alla knåpat på våra remissvar på kulturdepartementets promemoria Framtidens filmpolitik DS 2015:31.

Vårt remissvar hittar ni här.

En hel del bevakning har det blivit i DN här och här. I GP här, bland annat efter en debattartikel från branschrepresentanter

Och mer debatt har det varit. Hynek Pallas kritiserade vår undersökning om vilka som får synas framför kameran, med svar från Hjalmar Palmgren. Jag tillfogade hur vi menar att jämställdhet och breddad representation skapar kvalitet när jag var med i Värvet. Att kvaliteten inte gick förlorad på grund av vårt jämställdhetsarbete (för första gången var hälften av alla regissörer i årets höstpremiärer kvinnor) kan man förstå bland annat av faktumet att inte mindre än två av filmerna vann Kristallbjörnen i Berlin i år. Däremot visade höstpresentationen också på bristen på breda publikfilmer som faktiskt når en bred publik. Något som förhoppningsvis rättas till när Automatstödet förändras. Jag håller inte med DNs Kristofer Ahlström att filmen är nervös, däremot lider den brist på pengar och visioner.

Så en nystart behövs för hur vi ska skapa ett stödsystem som förmår stödja både konstnärliga, smala och breda publikfilmer. Alla med så hög kvalitet som möjligt. Vi har börjat snickra på ett möjligt framtida stödsystem internt på Filminstitutet, men med mycket input från allas remissvar och andra åsikter. Vi kommer så småningom samtala om det med så många som möjligt.

Tillsammans kanske vi kan skapa ett stödsystem vi är nöjda med, så många som möjligt. Nystart!

Film i olika Almedalsvärldar

6 Jul

Vårens kapplöpning slutar alltid i Almedalen. Där ska vi visa och förklara filmen för nya världar, men även filmen i nya världar. Hela vårt program kan man hitta här. Här kan ni se de filmade seminarierna. Stort tack till Svenska Bio och Bio Borgen för att vi kunde vara där. 

Vårt mål är hela tiden att filmen ska förklara verkligheten, så verkligheten blir mer begriplig. Med en film som utgångspunkt pratar de som står i en panel dessutom om samma sak, vilket ofta är en klar kvalitetshöjning.

De första samtalen som tog avstamp från Lawen Mohtadi och Gellert Tamas dokumentärfilm om Katarina Taikon. Först pratade vi om Katarina själv, som var en av vår tids första stora kvinnliga människorättskämpar. Hon har inte fått en status för all den kraft hon lade ner för romernas rätt till mänskliga rättigheter. Att diskrimineringen av en romsk kvinna skedde även av kvinnorättsrörelsen tydliggör hur oerhört genomgripande antiziganismen har varit, och är. Med i samtalet var även Katarinas Taikons dotter Angelika Ström, som kunde ge vittnesbörd om hur antiziganismen slog hårt. Efter samtalet om Katarina Taikon som person övergick vi till att (stundtals i hetta) prata om romernas ställning idag och vad som bör göras politiskt. Med var då även Soraya Post (Fi), Åsa Regnér (s) och Erik Ullenhag (Fp). Sammanfattningsvis tycker jag nog de i stort har likartad syn på vad som behövs göras. Ibland trätte de om ett hur det borde göras. Uppenbart var att det är viktigt att erkänna vilken strukturell roll antiziganismen har.

alla runt romer                             Lawen o politker

publikbild                     angelika

Vi arrangerade också en intervju av vår kulturminister Alice Bah Kunkhe och mig som gjordes av Alexandra Pascalidou. Det blev ibland heta ordväxlingar mellan kulturministern och mig, och ibland heta frågor från publiken. Publikfrågorna var med få undantag från vissa Filmavtalsparter (biografägare och distributörer). De känner sig oroade över svensk films framtid. Oron för hur höjd moms på biobesöken ska drabba filmen blandades med allmän oro. Kanske mest för finansieringssituationen. Hur stor finansiering kommer svensk film att få i framtiden? Hur skyddar man den från poltisk klåfingrighet när det är årliga budgetar? Svaret kommer efter att alla lämnat in sina remissvar (senast 3 augusti) och efter att finansdepartementet sagt sitt. Att filmen är tillförsäkrad minst lika mycket som i filmavtalet lugnade nog ingen. Alla är rörande överens om att filmen är underfinansierad. Däremot är inte alla lika oroade över att regeringen tar ett helhetsgrepp över filmpolitiken.
ABK och jagVid sidan av dessa seminarier samverkade Filminstitutet med PTS och Akademi Valand om Tillgänglig Bio-seminarier, där filmen Min Lilla Syster av Sanna Lenken visades syntolkad för allmänheten. Vi samarbetade även med Kulturrådet en hel eftermiddag om kulturarv, yttrandefrihet och självcensur.

Men utöver det deltog vi även i andras samtal. Jag själv ledde två stycken för Swedbank, det första om jämställdhet. ”Vad händer när kvinnorna får makten?”. Det andra ”Det nya säkerhetspolitiska läget i Östersjön”, där bland annat Sverker Göranson, ÖB, Anna Wieslander, stf chef för Utrikespolitiska Institutet, och PM Nilsson, politisk chefredaktör Dagens Industri, ingick. Särskilt det sista seminariet är förstås en bit utanför både min comfort zone och min kompetens. Jag är inte den mest insatta i försvarspolitik direkt. Men däremot kan jag skapa förståelse med hjälp av film. Jag bad panelen välja varsin film som skulle förklara läget. ÖB valde Bröderna Lejonhjärta. Han beskrev vår situation, vi trodde vi hade hittat paradiset i Nangijala. Men nu stångas Katla med hjälp av Tengil. Frågan är hur vi ska ta oss till Nangilima? Han fick stående ovationer! Att Astrid Lindgren själv på 70-talet själv kanske tänkte på just kalla kriget understryker än mer hur film kan spegla och berätta om verkligheten. Övriga filmer som blev referenser var Pinocchio, Hungerspelen, Röd Oktober och ett avsnitt av House of Cards. Efteråt tackade alla för greppet att tydliggöra med film som gav alla i publiken en större förståelse för det hotläge som målades upp.

  

Ett annat seminarium jag var med i arrangerades av Skanska, och handlade om att arbeta inkluderande. Tacksamt nog hade de själva en filmreferens, Utvandrarna. Samtalet blev levande och begripligt trots att vi kom från så olika världar som Bilprovningen, Upplands Motor, Sodhexo, Skanska och Filminstitutet.

skanska

Nu är det dock dags att logga ut från omvärlden och logga in i skrivvärlden. Ett remissvar ska skapas om Framtidens Filmpolitik (Ds 2015:31). Det kommer bli kul! Det finns så många möjligheter som öppnar sig när all film har en politik (och förhoppningsvis lite mer pengar). Det försakar jag gärna min semester för!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 78 andra följare