Trötta fötter

9 Feb

IMG_5216

Klockan är 22.30 och jag får gå och lägga mig denna tredje dag i Berlin. Det är ca 4 timmar timmar tidigare än de två tidigare, så det känns bra att ha sparkat av skorna.

Idag har jag haft en mötesfylld dag. Först nordiska ambassaderna för att lyssna på filmkommissionärernas presentation av de nordiska länderna som inspelningsland. Verkar som Sverige kommer få svårare att hävda sig i konkurrensen med åtminstone Finland och Norge. Båda länderna överväger allvarligt att införa skatterabatter för att få filmproduktioner till sina länder. Allvarlig utveckling om vi förlorar mer produktion från Sverige. Det ger mycket utbyte och kreativ kompetens för många när produktionerna stannar hemma och nya kommer.

Snabbt från ambassaden till polisen för att anmäla min stulna plånbok. Ja. Ficktjuvar även i Berlin. Efter det direkt till möte med de nordiska filminstitutens VD-ar och festivalgrupper. Vi gör mycket tillsammans på festivaler och har viktigt utbyte av varandra. Så det blev 3,5 timmars intensivt samtal om både festivaler, marknad, fönsterpolitik och annat.

Lite fler möten till jag äntligen hann se en film. Jag har bestämt att minst en film om dagen ska jag hinna. Helst de som inte får premiär i Sverige, förutom förstås att försöka få till att se de svenska. Idag blev det dock en norsk; Mot Naturen, av Ole Giäver. Jag tyckte mycket om den. Den var ”far out” skulle man kunna säga. En krisande man ger sig ut på tur i ett bedövande höstvackert fjällandskap en helg. Karaktären spelas av Ole själv, och man kan säga att den var modig. Han bjöd på sig själv på många nivåer… Vi får följa karaktärens ocensurerade tankar och sexuella fantasier. Oskyldigt men avklätt!
Q&A efteråt dominerades helt av projicerande män. Jag fick lust att skapa en mansgrupp faktiskt. Filmen väckte uppenbarligen många tankar hos dessa män!
Hustrun i filmen, som spelas av hans egen hustru, sade dock det många av oss kvinnor också kände. Vi känner igen oss och önskar att vi snart får se en kvinna spela en lika naken roll.
Får kanske bli en kvinnogrupp också!

Man kan inte vara sval på en Dyke Hard-musikal!

8 Feb

IMG_5204

Anlände Berlinale lördag kväll och inledde med att se Dyke Hard, som tävlar i Panorama, och om queer-priset Teddy.

Vilken fantastisk uppåtkick att se denna genomtänkta B-rulle. Som hyllar föregångare inom genre-film, som använder rim blandat med sång, som skamlöst blottar lika mycket håriga karlskrev som hängbröst med samma energi och glimt i ögat. Varenda karaktär är skruvad. Och finner man inte humor i själva filmen är det omöjligt att inte smittas av publiken, delvis lika queer som filmen.
Och klarar man inte att smittas av publiken ska man lyssna på regissören Bitte Andersson, såg att hon blev intervjuad av Kino. Snabbkäftad, rolig och begåvad. Inspirerande!

Nej. Dyke Hard är inte en film för alla. Men för vissa är den nog allt. Och för mig en bubblande start på en festival där jag just hoppas få se många bubblare i alla genrer. Idag har tex Sanna Lenkens – My Skinny Sister världspremiär. En film och ett tema, ätstörning och hur det påverkar en familj, vitt skild från glamhumorn i Dyke Hard. My Skinny Sister är inte heller det en film för alla, men angelägen för många.

Länge leve mångfalden!

Intermediate

7 Feb

Januari och februari är nog våra mest hektiska månader på Filminstitutet. Inte nog med att vi som alla andra ska göra ekonomiskt bokslut, för oss och alla andra myndigheter betyder det även att vi ska skriva vår resultatredovisning, som ska åtföljas av vårt budgetunderlag. Båda måste vara klara inne hos departementet 1 mars.
Och mitt i det har vi antagligen det viktigaste händelserna under året i uppmärksamhet. Guldbaggen, den omdiskuterade, Göteborgs Filmfestival och Berlinale. Inte blir det bättre av att Idrottsgalan fick ”vår” måndag, och vi alla tvingades och fram och tillbaka mellan Göteborg och Stockholm. Inte optimalt!
Så dagarna är fyllda med spännande saker, men ingen tid för allmän reflektion. Men snart skickar vi in våra tankar till kulturdepartementet. Om hur läget ser ut för svensk film och vad som krävs för att skapa bättre förutsättningar. Jag ser fram emot de samtal som jag hoppas följer, både med departementet och branschen.
Nu mot Berlinale och många svenska premiärer. Och förhoppningsvis en chans att se lite annan film också.

Filmtastiskt

24 Jan

Under en period har jobbet på Filminstitutet bestått mycket av administration och navelskåderi. Viktig sådan, som att lägga budget och skriva verksamhetsplan, men ändock av mycket administration.
Jag har också spenderat mycket tid med att prata om Automatstödet. Alla väntar på vår analys, som kan göras nu när tillräckligt många automatstödsfilmer har haft premiär. Det blir en oproportionerligt slagsida i dialogen runt film när Automatstödet kommer upp. Kanske kan analysen hjälpa oss vidare. Att prata om hur vi kan höja kvalitén på ALL film, oavsett syfte, genre och publiksegment. Det vi jobbar med mycket internt, men som dialogen sällan handlar om.
För oss är det viktigt med all film, det Public service-uppdrag vi har är vi väldigt glada för, och det är det vi borde prata om tillsammans med branschen. Inte för eller mot automatstödet, utan om filmen.
Även livets verkliga sida har drabbat mig i slutet på året. Det har varit tungt att finna motivation.
Därför blir jag så glad när det äntligen blivit dags för Göteborgs Filmfestival. När Cecilia Lidin, tillsammans med filmarna, visade work-in-progress av ett antal av de dokumentärfilmer hon stöttar finner jag mening igen. Det är de verkliga berättelserna som filmarna får fram som är meningen med allt vårt jobb på Filminstitutet. Vägen dit går via snåriga politiska förhållanden, dåligt med pengar och många olika viljor.
Men resultatet är färdiga filmer.
Och det är fantastiskt.

Avslutning för kulturdepartementets dialogsamtal

9 Dec

Igår spenderade 50 personer från branschen en heldag med kulturdepartementet och oss, delar från Filminstitutet, för att summera höstens samtal för vägar för filmen.

Det var en dag där både konstruktiva förslag kom fram, men blev också ett slags nödrop för mer pengar. Kulturdepartementet upprepade sina inledande ord från oktober, att behov av mer pengar måste specificeras och argumenteras för. Något som kvarstår att göra.

Annat som branschen var enig om var filmens, eller den gestaltande rörliga bilden, vikt som kulturbärare. Som ses av så många, hjälper så många att förstå den samtid som vi lever i och hjälper så många att förstå sig själva och varandra. Att filmen därmed har en central plats i ett demokratiskt samhälle. Och för att kunna utvecklas i takt med samtiden behöver regelverket öppenhet och flexibilitet.

Filmens roll inte minst för unga medborgare, som ska spegla sig i filmen eller berätta sin berättelse via film, framhölls. Filmen i skolan, skolbio, MIK (Media Literacy) lyftes som viktig verksamhet.

Piracy framhölls som ett stort problem för filmarnas överlevnad.

Det kom fram helt nya förslag på sätt att få in nya pengar.
– Kapitalbranschen själva anser att filmbranschen generellt är dåliga på att sälja in sig själva och sinaprojekt. Någon påpekade också att branschen är dåliga på att driva sin näring genom ex PR. Personen drog paralleller med besöksnäringen som för bara 10 år sedan var anekdotiska besöksplatser, som en lift i Jämtland eller ett pensionat i Skåne. Med ett samlat grepp har man inte bara lyft kompetensen inom näringen utan även fått politiker att engagera sig. I senaste valrörelsen framställdes besöksnäringen som en viktig näringspolitisk gren.
– Förslag på en statlig Filmfond, som komplement och inte alternativ till mjuka stödmedel.
– Ett slags IFA (Invest in Film Agency) där man kunde inrätta neutrala rådgivare som kunde vägleda kapitalbranschen att tidigt komma i kontakt med intressanta filmprojekt lämpliga för deras syfte med investering. Rådgivarna kunde också arrangera officiella pitcher för kapitalbranschen.
– Offentliga biografer i hela Sverige. Som ett Riksteatern med en fast scen och turnerande filmer.

Det kom i övrigt fram förslag som var mer kända och som riktade in sig antingen på hur stöd kan se ut till produktionsbolagen eller hur de selektiva stödens utformning behöver ändras. Det kom också fram förslag på stöd som kan anses marknadsstörande, dvs regler som skulle påverka marknaden frihet.

Produktionsbolag, eller producerande enheter (regi, manus, producent) behöver stöd som inte är kopplade till specifika produktioner.
Andelen mjuka stödmedel behöver öka.
Efterhandsstödet behöver bli fönsterneutral.

De selektiva stöden behöver både vara öppna och flexibla men samtidigt ha tydliga mål.
De ska sikta på hög kvalitet. Konsulentsystemet behöver utvärderas och utvecklas.
Kravet på mångfald skapar kvalitet, men utmanar samtidigt systemet eftersom andelen pengar inte ökar.

Avslutningsvis kom önskemål på att politiken ska skapa ordning i marknaden genom beslut som marknaden i princip skulle kunna klara själva men som alla vet att den inte gör i dagsläget;
Det svarta fönstret (som fönsterneutraliteten döptes om till) ska regleras bort.
Offentliga stöd ska vara plattformsoberoende.
Stöd till offentliga biografer och uppstart av biografer på viktiga orter.
Kulturstöd för publiken genom ett bibliotekssystem för film eller offentlig Filmklubbkort.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att förslagen inte bara berör kulturdepartementet utan även justitie-, utbildnings, närings- och finansdepartementet.

Nästa steg är att kulturdepartementet ska sammanfatta alla anteckningar och skapa ett underlag som ska skickas på remiss. Efter remissrundan förbereds ett politiskt beslutsunderlag. Branschen inbjöds att fortsätta skriva eller höra av sig med förslag.

För oss på Filminstitutet handlar det om att göra det bästa vi kan med rådande regler. Vi har redan initierat en översyn av mångfalden i svensk films berättelser (presenteras under GIFF), vi ska se över konsulentsystemet i dialog med branschen, inleda en dialog med departementet och branschen om stöd till start av komplementsbiografer, analysera Automatstödet samt ha fokus på Barn och Unga under 2015.

Branschen kan börja ta tillvara på de tillfällen till gemensamma samtal som ges för att formulera sina visioner och behov. Nästa som kommer upp är GIFF, det finns Filmrum, Malmö Filmdagar och Luleå Filmkonvent. Film kanske kan bli lika attraktivt som besöksnäringen? Med lite mer PR-arbete borde filmen slå så mycket högre eftersom den angår så många fler.

Vi har alla lite att bita i med andra ord. En inspirerande höst går därmed in i lite vinteridé under jul. Sedan är det full fart framåt!

Bok-o-bok

26 Nov

IMG_5017.JPG

På väg hem från St Petersburg och HBTQ-festivalen Side-by-Side, eller Bok-o-Bok som den heter på ryska.
Jag har varit här för att stötta deras arbete för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
Festivalen har polisbeskydd, blev i förrgår attackerad med stinkbomber, byter lokal hela tiden och får inte adressera någon under 18.
Jag har varit här med Maria Arnholm, fd Jämställdhetsminister. Vi deltog i ett samtal om transsexuella efter att ha sett filmen 52 Tuesdays. Jag kunde inte bidra med mer än filmreferenser av Esther Martin Bergsmark (vars filmer de älskar) och Marcus Lindeen. Numera även Bitte Anderssons Dyke Hard, inte om transsexuella men feministaktivistisk.
När jag befinner mig i den här miljön, med deras kamp för rättigheter inser jag vad priviligierade vi är i Sverige. Jag vet ju dock att även vi är extremt fördomsfulla, följ instagramkontot #kvinnohat så kan en se hur diskrimineringen slår igenom inom alla gränssnitt. Jag poängterade det igår. Att vi kanske framstår som en dröm, men transpersoner i Sverige har ingen dröm heller. Men i grunden ska vi vårda det vi lyckats åstadkomma. Och göra det bättre.
Vi möttes av mycket kärlek här. Här nedan Maria med festivalgeneralen Manny, som jag hoppas få träffa fler gånger.

IMG_5015.JPG

Nya vindar?

24 Nov

Den senaste tiden tycker jag det har blåst lite nya vindar i filmvärlden. Kulturdepartementet har dragit igång sina samtal med filmbranschen (avslutas den 8 december med en heldag), vi har arbetat om våra stöd till distribution och visning och våra Filmrum drar fulla hus.
För jag kanske ska tillägga att kulturdepartementets arbete möts av mycket positivt engagemang från branschen och vår stödutredning och omgörning möts av nyfikenhet och positiv feedback. Det i kombination med att Filmrummen som blivit fullsatta har varit om hur vi undviker stereotyper ”Black-is-the-New-Black”, hur vi kan bli en bättre barnfilmsnation ”Bobo14” och hur vi får fram bättre manus med Craig Wright.
Helt enkelt. Det känns nyfiket, utforskande och positivt.
Vi blåser in de vindarna i filmpolitiken, hos alla parter, så kan det kanske komma något nytt ut. Kanske nytt i ny filmavtalsform, eller nytt i ny form. Det kan bara bli bättre.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 55 andra följare