Från hard core till red carpet

14 Maj


Idag har dagen i Cannes bland annat betytt att presentera sales bolag (Trust Nordic, underbara Rikke), amerikanska distributörer (Music Box) samt  underbara Niki från Berlinale och dess olika funktioner för att exportera svensk film, för näringsutskottet. Näringsutskottet var representerat av dess ordförande och en ledamot.
Sedan följde ett panelsamtal i arrangemang av DirectorsUK, där bl.a. BFI och jag fick prata hur man kan åstadkomma jämställdhet. BFI beslutade om 50/50 som mål till 2020 igår och entusiasmen var stor.

Avslutade med en riktig röda matta-premiär: Steven Spielbergs nya, The BFG, baserad på sagan Den Snälla Jätten (tror jag den heter). En special effect orgie på en fin berättelse, och en röd matta kantad av kändisar. Alltifrån Steven själv, vår egen tyvärr utflyttade Max von Sydow, Agnes Varda till alla klänningars frosseri. En fascinerande och ganska bisarr upplevelse när Hollywood på riktigt visar var musklerna sitter.

Och det här var bara min dag skall tilläggas. Förutom alla möten som alla andra kollegor har så har vi också arrangerat en brunch med inbjudna filmproducenter från Brasilien och Sverige, som en uppföljning på det nordiska fokus vi arrangerade i Brasilien i höstas. Därutöver arrangerade vi en drink för att promota den nya filmen Borg/McEnroe. Allt på en dag, imponerande att det hinns med trots alla förberedelser inför söndagens seminarium #5050by2020 med tre kulturministrar och i princip alla de främsta festivalerna på plats.

Tvillingstjärnor 

14 Maj


Lika som bär kan man säga om vår nya stjärna Kristina Colliander, produktionsstödschef, och producentstjärnan, Annica Bellander Rune, också hon nyanställd fast på Stella Nova. 

Kul:)

Lyckad men ovanlig crowd-funding

13 Maj


På plats i Cannes har jag första dagen hunnit med en hel del. Som att återigen ge mitt formella stod för Busans Internationella Filmfestival som riskerades att läggas ner på grund av censur. Nu ser det ut som att censuren har lyfts och festivalen kommer igång igen. Busan är en av de viktigaste festivalerna för svensk film i Asien, som dörröppnare till alla territorier i området.

Sedan har vi haft presskonferens. Madeleine Ekman, Zentropa, som samproducerat Wolf and Sheep presenterade den unika danska filmen som lanserar en kvinnlig regissör från Afghanistan, Sharbanoo Sadat. Madeleine hade uppmärksamt noterat att jag ingick i de som bidragit i den crowd funding som föregick filmen (som sedan fick stöd både från både danska och svenska filminstitutet).

Jag passar härmed på att förklara att jag får MÅNGA inbjudningar att stötta olika projekt genom crowd funding. Av princip säger vi alla på Filminsitutet nej till att delta, annars skulle vi alla privat behöva gå in i alla filmer för att inte behöva göra en andra selektering.  I detta sammanhang gjorde jag mitt första och enda undantag och jag gick med eftersom jag inte uppfattade projektet som danskt utan Afghanskt. Och skälet var att jag gärna ville stötta en kvinnlig filmare därifrån, den första någonsin. I och med det enorma internationella intresset för vårt jämställdhetsarbete har jag träffat folk från hela världen. Jag blev alltså inte förvånad över att Shahrbanoo Sadat hittade mig.

Och det visade sig ju vara ett lyckat undantag jag gjorde för nu får jag se filmen ha premiär i Cannes i Quinzaine des Réalisateurs.

Vad händer nu då?

12 Maj

På väg till Cannes får jag återigen frågan: Vad händer nu tror du, med Filmavtalet och biomomsen när proppen ska tas i riksdagen den 12 juni? Är du orolig?

Frågan har jag fått ett antal gånger den senaste tiden, och jag inser att det fortfarande finns en okunskap om hur filmpolitiken ska bli.

Filmavtalet är uppsagt, det blir en helstatlig filmpolitik som finansieras delvis genom en höjd moms på biobiljetter. Detta beslut tog riksdagen i december 2015 i budgetpropositionen, respektive kulturpropositionen.

Den 12 juni tar riksdagen ställning till de sju mål som regeringen föreslår i filmpropositionen 2015/16:132 ”Mer film till fler -en sammanhållen filmpolitik ”. Det övriga i propositionen, all text och förslag till förändringar är alltså inte föremål för riksdagens röstning, även om de kan ha synpunkter på innehållet.

Om riksdagen inte röstar igenom propositionen så kommer innehållet bli en skrivelse och kommer fortfarande att gälla för regeringens filmpolitik. Skillnaden blir att målen kan ändras av en ny regering utan att först passera riksdagen. Men för vår del på Filminstitutet kommer innehållet alltså fortfarande att gälla till dess vi får en ny proposition eller skrivelse.

Med andra ord vet vi hur filmpolitiken kommer att se ut från och med 2017 redan. Det är bra, för vi kan därmed förbereda övergången (vilket vi gör).

Viss förvirring råder också om hur mycket pengar den nya filmpolitiken innebär. Numera vet vi tyvärr inte det mer än ett år i taget, men vi får prognoser för fler år.

För 2017 och 2018 får vi till Filminstitutet 435 miljoner att fördela till produktion av ny film (och i viss mån för distribution och visning, till det finns det ytterligare medel). Det är ganska exakt lika mycket som vi hade 2014 och 2015. Utöver det finns det numera också mer medel tillgängligt för filmbranschen genom att SVT och TV4 sagt att de kommer att fortsätta lägga lika mycket pengar på svensk film som de gjorde under Filmavtalets tid. Sammantaget är det ca 56 miljoner kronor (som de tidigare alltså betalade in till Filminstitutet genom Filmavtalet, när regeringen sade upp avtalet så åtog sig regeringen också att ersätta även tv-pengarna). TV-pengarna betalas alltså nu ut dels genom SVT OCH TV4 själva och dels genom regeringen. Sammantaget finns alltså 435(sfi)+56(SVT+TV4)=491 miljoner till filmproduktion. Mer än vad det finns nu. Det är bra!

Så nej. Vi är inte oroliga. Vi vet vad som händer och hur mycket pengar det finns. Att vi alltid vill ha mer pengar är inte heller någon nyhet. Nu jobbar vi på att det ur de pengar vi får ska bli massor av bra film!

Gemensam kraft 

27 Apr


Jag avslutar min resa till USA med att hylla några av alla kvinnor jag mött. Dessa fyra alla i LA.

Gudrun Giddings, filmproducent och arbetande styrelseordförande i SACC, med en energi och ett kontaktnät större än de flesta, har tillsammans med mig träffat studenter och organisationer. Rachel Feldman är själv regissör och manusförfattare i LA. Hennes erfarenheter av att arbeta mot ett helmanligt Hollywood var otroligt lärorikt att ta del av. Ivana Masetti kom från Italien, efter samarbeten med bl.a. Fellini, till Hollywood för tre år sedan, och nu har hon i ren desperation startat #womenoccupyhollywood. Lydia, till slut, arbetar på New York Film Academy, som utbildar morgondagens filmare. Under mitt föredrag där måndag kväll ville frågorna aldrig ta slut. En timme försenade avslutades föreläsningen.

Nu har de alla träffat varandra och förberedelserna inför hösten kan börja. Tillsammans med de etablerade organisationerna, instituten och förhoppningsvis stjärnorna, ska vi nog få även Hollywood att försöka åstadkomma förändring.

Att svensk film framstår som något åtråvärt, unikt och spännande känns extra kul. Jag mötte ingen som inte med intresse följer svensk film och har noterat vår närvaro av kvinnliga regissörer på all fina festivaler. Och nej, de tittar inte bara på filmerna som är i tävlan. De tittar på allt. Vi kan vara stolta över vad alla svenska regissörer presterar, och det är klart att det är kul att närvaron på 2015 års topp sex festivaler var fifty-fifty. Precis som stöden.

Succé för Glenn

23 Apr


Jag är på en resa genom USA för att berätta hur Sverige åstadkommit jämställdhet i filmens värld. 

Efter att ha haft välbesökta föreläsningar på  college och universitet i Minnesota, Wisconsin och Illinois (filmstuderande eller allmänt intresserade) har jag nu landat i Washington DC. Här ligger svenska ambassaden och de har haft konsulmöten. Det är alla brinnande Sverige-vänner som arbetar (oftast gratis) för Sverige. På bilden den mycket kända Barbro Osher. Jag var inbjuden som en av många talare. 

Jämställdheten möter som vanligt ett stort intresse och engagemang. Jag tror att jag efter denna resa har många hundra personer som är ambassadörer för frågan. Stor hjälp har jag av kortfilmen Glenn – the great runner, av Anna Erlandsson. Filmen är från 2004 och ingår i den ambassadbox som honorär konsulerna kan låna från ambassaden. Men jag kommer också behöva försöka köpa fler DVD från Folkets Bio, och skicka över. Glenn är önskad i många delstater!

Sista anhalten på resan är LA. Jag ska tala för filmstudenter på New York Film Academy och tack vare Gudrun Giddings, ordförande för Svensk-Amerikanska Handelskammaren i LA, så har jag många möten inbokade. Många är intresserade av svensk film, och jag ser fram emot att höra hur svensk film står sig i världen.  

Efterlängtade förebilder

17 Apr


Just nu pågår en efterlängtad filmhelg på Cinemateket. Vi har lanserat sajten Nordic Women in Film efter fyra års arbete. Idén kom när vi skapade handlingsplanen för att få en jämställd filmproduktion. Ett vanligt argument till bristande jämställdhet i största allmänhet är att det inte finns tillräckligt många kvinnor, de är helt enkelt inte tillräckligt duktiga.

Efter inspiration av litteratursajten Nordic Women’s Literature bestämde vi oss för att bevisa motsatsen. Tillsammans med kollegor inom Akademien har främst först Kajsa Hedström och sedan Jannike Åhlund nu skapat en sajt där 700 kvinnor bevisar motsatsen. Nästa steg är också att låta sajten växa med nu verksamma kvinnliga filmare. Så att den som söker ska hitta alla de kvinnor som trots utbildning och erfarenhet har haft svårt att få jobb.

Det var med bröstet fyllt av stolthet jag invigde helgen, där äldre kvinnliga filmare mötte yngre kollegor. De har pratat film inför publiken och sedan har vi sett nydigitaliserade äldre filmer av kvinnliga filmare. Intresset och entusiasmen var så stor i fredags att vi fick öppna båda våra biografer för att alla skulle få plats. Det kändes extra starkt eftersom idén till sajten kom från Tove Torbiörnsson som rycktes ifrån oss alldeles för tidigt i höstas. Jag är enormt tacksam för alla kollegors fina insatser så att idén har kunnat förverkligas.

Nu åker jag till USA för att berätta om sajten och vårt övriga arbete med jämställdhet. Jag är inbjuden till fem delstater och träffar allt från diplomater, lärare och filmstudenter till amerikanska producenter. Sverige är en förebild i världen och intresset är enormt. Stolt är jag över det med.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 83 andra följare