Bye Bye med Star Quality

13 Sep

Sista kvällen blev en Star Quality-upplevelse. Alicia Vikander, i Euphoria av Lisa Langseth, är verkligen en superstjärna, med fans som är beredda att vänta i timmar på chansen till en autograf. Och från röda mattan tog Alicia tillfället i akt, sprang över gatan och bjöd på autografer. Generöst, ärligt (”det är publikens festival, det är därför jag är här”) och gjorde mig stolt över att vara svensk. Lisa och Alicia är ett så coolt skaparpar, som efter filmen gav en lång och intressant Q&A. Filmen hade en väldigt fin premiär med en publik som verkligen engagerade sig, som vanligt på TIFF.

Sista dagen passade jag på att se film. Woman Walk Ahead, Foxtrot, Thelma. USA, Israel, Norge. Så olika berättelser, en sådan förmån att få se under bara en dag.

Nu hem för att starta verksamhetsplaneringen för 2018 med alla chefskollegor på Filminstitutet. Förmån det med, att djupa ner sig riktigt i filmens alla aspekter med kloka och roliga kollegor.

Jämställdhetens ringar på vattnet

11 Sep

TIFF gillar mig, och jag gillar TIFF. Faktiskt kan jag säga att Montreal och jag gillar varandra också. Och mer ska det bli.


I år var jag inbjuden som MOGUL-speaker. Detta efter att i två år varit inbjuden som talare i olika paneler. En stor ära och det följde många ringar på vattnet.


Det började redan på fredag lunch när jag var inbjuden till TIFFs executive team som jag skrev om i förra inlägget. På fredag kväll var det Women in view (ovan jag med dem, Rina Fraticelli och Liz Shorten) som bjöd in mig på ett mingel och samtal. Jag fick se ett fantastiskt konstnärshus, 401 Richmonds Street, med många fina gallerier och dylikt. (Kan rekommenderas helt enkelt) och träffa många spännande regissörer. Här i Canada tappar biogåendet, precis som i hela Nordamerika, mycket. Vi pratade mycket om nya streamingtjänster och vad som händer på den fronten.


Dagen efter var jag hembjuden till en i styrelsen för WIFT Canada. Där blev jag intervjuad om vårt arbete, och fick många fina kommentarer om både Borg och The Square. Väldigt fin start på lördagen, som sedan avslutades med lyckad premiär av Ravens, av Jens Assur.

Så på söndagen var det dags för själva Mogul-speak. Wendy Mitchell intervjuade mig (artikel i Screen här, som betonade vårt mål om att kvinnor ska få tillgång även till de större budgetarna), och vi kunde för en gångs skull prata till punkt. Det var väldigt befriande. Som vanligt får jag efter det en mängd fina möten med både kvinnor och män. Kvinnor med olika hudfärg och från olika delar av världen och med olika sexuella identiteter. Men även män, med motsvarande upplevelser av utanförskap till etablissemanget. Känslan av att vi gör något som har betydelse är så mycket  värt.


På söndagseftermiddagen träffade jag återigen delar av TIFFs ledning och styrelse. Jag deltog i ett fundraising-möte för rika kanadensare, i syfte att få in pengar för mer jämställdhetsarbete. Jag skriver mer, för de lägger redan både tid och pengar på sin egen förändring. Ovan jag med styrelsedamoten Betty-Ann Heggie och fundraiserchefen Maxine Bailey.


Söndagen avslutades med Scandinavian Reception där träffade jag bland alla andra två glada producenter: Fredrik Wikström Nicastro, Borg, och Erik Hemmendorff, The Square.


En av gästerna var Per Sjögren, Sveriges ambassadör i Canada som kommit för att lyssna på mitt Mogul-speak. Vi sågs sedan och började prata om svensk-kanadensiskt kulturmöte som ska ske i Montreal i april 2018.

Idag Euphoria-premiär. Ännu en stor dag alltså.

Imponerande start i Toronto

9 Sep

En fullsatt biograf öppnade Toronto International Film Festival i torsdags. Med den svenska filmen Borg, som första nordiska film att någonsin få öppna festivalen. Ett stort ögonblick för alla inblandade i denna SF Studio-produktion, regisserad av Januz Metz, och med Sverrir Gudnason, Shia LaBeuf, Tuva Novotny och Stellan Skarsgård i huvudrollerna. Sverrir gjorde en sådan succé att hans namn rusade på IMDb så mycket att han omedelbart fick en utmärkelse för ”Breakout Star”. En ny svensk skådespelare som exportlöfte skulle jag gissa. Jag önskar honom all lycka!


En som redan lyckats i sin skådespelarkarriär är Stellan Skarsgård som jag och utlandschefen på Filminstitutet, Pia Lundberg, fick äran att gratulera. Och tacka för att han äntligen ses i en svensk produktion igen!


I brist på att Borg och McEnroe själva var på plats delades svettband med deras namn på ut till publiken. En får bjuda på sig själv resonerade jag, Lone Korslund från Nordisk Film och långfilmskonsulent Yaba Holst och satte på banden. Vi var glada, trots hur vi ser ut (eller tack vare kanske?), för publikens respons var mycket fin på både premiär och vid andra visningar. En lycka för alla!


Andra glada är ovan regissören Julia Thelin samt producenterna Marcus Waltå och Eliza Jones. Deras kortfilm Push it visades också i det officiella programmet igår. En stor framgång för dem, som nu varit på de två finaste festivalerna Cannes och TIFF. Vi ser fram emot fortsättningen.

Det gör jag med. I takt med min inbjudan som MOGUL-speaker har jag blivit inbjuden till ett antal slutna sällskap att prata om vårt jämställdhetsarbete. Igår var det för TIFFs egna exekutiva management team som jag samtalade med i 1,5 timme om hur de som festival kan få högre kvalitet genom jämställdhets- och mångfaldsarbete. Det rör på sig!

LG-resa och Trevlig helg 

25 Aug

En nöjd ledningsgrupp har efter två dygns intensivt planerings-och utbildningsarbete nu lämnat Umeå.

Vi gör så varje år. Åker någon annanstans för att få tid att prata klart och planera hösten. Nödvändigt för att det löpande arbetet sedan ska kunna ha en tydlig riktning och beslut bli enklare att fatta.

De senaste två åren har vi lagt till att utbilda oss. I år skedde utbildningen tvåfaldigt. Först genom att Film i Västerbotten kom med sin kulturchef  till oss och beskrev sin verkamhet. Vi å våran sida beskrev vårt arbete som berör dem. Beröringspunkterna är främst utveckling/produktion, talangutveckling och filmpedagogik. Men även digitalisering och arkivering förenar oss, om än på olika nivåer. Väldigt givande att få tid att sätta sig in i deras verksamhet och se hur vi kan samverka på ett bra sätt.
Vi hade också ett utbildningspass om hur att skapa en arbetsplats som kännetecknas av förtroende, för såväl sin egen arbetsgrupp som för helheten. Ett ständigt arbete som hela tiden behöver utvecklas och förnyas.

Utöver det ägnades mycket tid åt den kommande verksamhetsplaneringen. Med en ny styrelse kommer nya önskemål. Vi behöver förändra vårt sätt att beskriva den planerade verksamheten så styrelsen får det underlag de behöver för att fatta beslut om mål, och sedan kunna följa upp. Viktigt och roligt!

Nu är vi värda en helg. Det är ni med.

Skryt eller normal glädje och stolthet?

22 Aug

Igår hade vi Höstpresentationen 2017 tillsammans med Film- och TVproducenterna, ovan deras nya ordförande Eva Hamilton. Presentation  av alla biopremiärer vi har att se fram emot. Sällan skådad presentation med en Guldpalmsvinnare (The Square), en Sundancevinnare (The Nile Hilton Incident) och en film som öppnar hela Torontos filmfestival (Borg). En riktigt hög internationell klass, vilket jag påpekar i Sveriges Radio.

Snackisarna blev många:


The Square, ovan med moderatorn Andrea Reuter, Ruben och Erik som mellan sig har den fenomenala skådespelaren Claes Bang.


The Nile Hilton Incident och dokumentären om Silvana Imam, ovan Tarik Saleh och Silvana själv, med en mycket glad jag i mitten.

Liksom nya Maria Blom-filmen Monky, Borg-filmen (förstås), Helena Bergströms nya.. osv osv

Jag ”yvs som en energisk självhjälpsguru”, som Fredrik Sahlin väljer att uttrycka det i SVT (men håller med mig i sak). Ja tacka för det! Vi har inte bara en fantastisk höst på svenska biografer att se fram emot. Internationellt fortsätter det att komma framgångar för svensk filmproduktion. The Square och Sameblod är nominerade till bästa film i European Film Awards, Dead Monkeys Fear No Hyenas till bästa dokumentär och vi har inte mindre än sex internationella samproduktioner nominerade i spelfilmskategorin. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Det är filmarna som gör filmerna, men något gör vi rätt när vi har en så hög kvalitet på en sådan bredd. Det är inte bara tillfälligheter, som Sahlin skriver i sin artikel, tror jag. Vi har arbetat mycket internt med våra egna system av mål, tydlighet och kvalitetsdefinitioner. Konsulenterna kanske har blivit tydligare? Filmarna kanske har blivit ambitiösare? Målen kanske har blivit bättre? Tiden får utvisa. Vi fortsätter på inslagen väg.

Intressant att snacket om filmen som näring redan kommit tillbaka (DNs Kristofer Ahlström). Det ser ut som att jag gjort kopplingen till hög tillväxt i Sverige, vilket jag verkligen inte gjorde. Jag är helt med på att film är en näring, men det har den tyvärr setts som nästan uteslutande under senare år. Film är framförallt ett kulturuttryck. Och ett fantastiskt kulturuttryck som ibland har en jättestor publikpotential på bio. Att den senaste filmpolitiken betonar kulturen är välkommet och efterlängtat.  Filmavtalet vred filmpolitiken mer och mer från kulturen. Att vi nu ser en ändring är lika efterlängtat som produktionsrabatter, som jag sällar mig till Eva Hamilton och alla andra att önska.  För det är klart att film också är en näring.

Det har bara börjat

17 Aug

Idag kickade andra halvan av arbetsåret igång på riktigt. En bra, spännande och lovande start.

Först träffades hela produktionsstödsenheten för att prata om vilka förändringar som kan och bör göras i stödsystemet, för att vi ska få fram bästa möjliga svenska film. Högt i tak, stor fantasi, många skarpa och erfarna hjärnor pratade sig igenom helheten. Nästa steg är att Rådet för produktion och utveckling ska få ta del av hur arbetet går och kunna ge sina synpunkter. I november presenteras sedan förslaget  i sin helhet för Rådet, samt alla andra som vill kunna ge synpunkter. Steget efter är styrelsen.


På eftermiddagen hade chefen för vår utlandsenhet, Pia Lundberg, ett samtal med John Nein, senior programmer på Sundance. Vårt lunchrum blev fullt även en solig sensommareftermiddag. Närvarande var bland annat Tarik Saleh, vars film ‘The Nile Hilton Incident’ inte bara blev utvald till tävlan utan även vann i år! Givetvis vad alla andra i rummet har som mål.

Rosé eller mer?

7 Jul

Almedalen, så mycket mer än rosémingel. Så mycket mer än behov av anonyma alkoholister, faktum är att årets trend var alla alkoholfria mingel med enbart vegetariska snittar.  Medierna är fyllda av allt som sker politiskt och i samhället, men i mitt FB-flöde är det fortfarande fullt av fnys och hån om rosémingel. Jag var på två i år. På båda mötte jag viktiga maktpersoner som jag hoppas ni får möta i ett Filmrum framöver. 


Och Filmrum hade vi även i år.  Om hur film och rörlig bild används av terrorister. (Se här) Syftet med seminariet var att lyfta bristen på filmkunnigheten i lärarutbildningarna. Både lärare och elever måste lära sig tolka och förstå film, lika mycket som de nu lär sig tolka och förstå ex en dikt av Karin Boye. Med på scenen var (som du kan se ovan) bl.a. Ewa Thorslund, direktör på Medierådet som har det nationella ansvaret för MIK-frågor. Det pratas mycket om källkritik och informationssökning när det kommer till MIK. Betydligt (inget) om tolkning och förståelse av budskap. IS har förstått filmens kraft, en kan fråga sig när Utbildnignsdepartmentet ska förstå den. För det är på lärarutbildningar det måste börja, i lärarnas kunskap och möjlighet till fortbildning. 


Jag var också inbjuden till Drivet, en podcast riktad till främst kvinnor tidigt i sina karriärer. Det blev samtal om karriär, ledarskap och jämställdhet. Som vanligt fortsatta samtal i reklambyrån Garbergs trädgård där intervjun sändes. Gamla kollegor från reklam- och tidningsvärlden var på plats. Men även nya bekanstaskaper inom film. 


Det är lätt att glömma varför Almedalen skapades, partiledartal, i myllret av andra tal. Jag hann se två. Vissa hade mer tur med vädret än andra, vilket alltid ger mer folk. Men inget solsken i världen råder bot på  tal som mer är pajkastning än visioner. Den tiden är förbi när partier satt i 40 år och verkligen med rätta kunde anklagas för felbeslut. När dagens regeringar och oppositioner kastar paj på varandra drabbar det lika mycket dem själva. Vanligtvis har de själva varit i regeringsställning så nyligen (eller just nu) att de har ett beslutsfinger med i spelet. Jag som väljare är hjärtligt trött på blamegame, jag vill höra hur partierna vill skapa vår framtid!


Den framtiden ska dock vara utan politiska partier eller rörelser som aktivt för en rasistisk politik. Jag blev intervjuad av Kulturnyheternas  Oskar Anesten efter min och Magnus Aspegrens, VD Riksteatern, debattartikel inför Almedalen riktad till de politiska partierna. Vi anser att de borde implementera FNs (av Sverige undertecknade) förbud mot rasistiska partier. Ingen respons för artikeln, men vi får väl upprepa frågan. På plats i Almedalen blev frågan tydlig först mot slutet. Skönt att den inte tog mer plats. Vi har ju faktiskt annat att prata om!

Jag missade förstås många spännande samtal i år, som blivit snackisar. Bland annat ett mellan Antje Jackelén och Jan Eliasson om moral. Påminner mig om att Almedalen inte är det enda forumet för samtal och dialog. Vi har tex Filmrummet. Där ska Hans Brun i höst fortsätta att prata terror och asymmetriska konflikter utifrån filmer han valt. Kommer i Cinematekets program för oktober/november. 

Sommarens slut (har den ens börjat?) är alltså inte bara dålig. Mycket spännande väntar i höst, men till dess tar vi semester.