Succé för Glenn

23 Apr


Jag är på en resa genom USA för att berätta hur Sverige åstadkommit jämställdhet i filmens värld. 

Efter att ha haft välbesökta föreläsningar på  college och universitet i Minnesota, Wisconsin och Illinois (filmstuderande eller allmänt intresserade) har jag nu landat i Washington DC. Här ligger svenska ambassaden och de har haft konsulmöten. Det är alla brinnande Sverige-vänner som arbetar (oftast gratis) för Sverige. På bilden den mycket kända Barbro Osher. Jag var inbjuden som en av många talare. 

Jämställdheten möter som vanligt ett stort intresse och engagemang. Jag tror att jag efter denna resa har många hundra personer som är ambassadörer för frågan. Stor hjälp har jag av kortfilmen Glenn – the great runner, av Anna Erlandsson. Filmen är från 2004 och ingår i den ambassadbox som honorär konsulerna kan låna från ambassaden. Men jag kommer också behöva försöka köpa fler DVD från Folkets Bio, och skicka över. Glenn är önskad i många delstater!

Sista anhalten på resan är LA. Jag ska tala för filmstudenter på New York Film Academy och tack vare Gudrun Giddings, ordförande för Svensk-Amerikanska Handelskammaren i LA, så har jag många möten inbokade. Många är intresserade av svensk film, och jag ser fram emot att höra hur svensk film står sig i världen.  

Efterlängtade förebilder

17 Apr


Just nu pågår en efterlängtad filmhelg på Cinemateket. Vi har lanserat sajten Nordic Women in Film efter fyra års arbete. Idén kom när vi skapade handlingsplanen för att få en jämställd filmproduktion. Ett vanligt argument till bristande jämställdhet i största allmänhet är att det inte finns tillräckligt många kvinnor, de är helt enkelt inte tillräckligt duktiga.

Efter inspiration av litteratursajten Nordic Women’s Literature bestämde vi oss för att bevisa motsatsen. Tillsammans med kollegor inom Akademien har främst först Kajsa Hedström och sedan Jannike Åhlund nu skapat en sajt där 700 kvinnor bevisar motsatsen. Nästa steg är också att låta sajten växa med nu verksamma kvinnliga filmare. Så att den som söker ska hitta alla de kvinnor som trots utbildning och erfarenhet har haft svårt att få jobb.

Det var med bröstet fyllt av stolthet jag invigde helgen, där äldre kvinnliga filmare mötte yngre kollegor. De har pratat film inför publiken och sedan har vi sett nydigitaliserade äldre filmer av kvinnliga filmare. Intresset och entusiasmen var så stor i fredags att vi fick öppna båda våra biografer för att alla skulle få plats. Det kändes extra starkt eftersom idén till sajten kom från Tove Torbiörnsson som rycktes ifrån oss alldeles för tidigt i höstas. Jag är enormt tacksam för alla kollegors fina insatser så att idén har kunnat förverkligas.

Nu åker jag till USA för att berätta om sajten och vårt övriga arbete med jämställdhet. Jag är inbjuden till fem delstater och träffar allt från diplomater, lärare och filmstudenter till amerikanska producenter. Sverige är en förebild i världen och intresset är enormt. Stolt är jag över det med.

Att vara stolt

12 Apr

  
När jag slutat på tidigare jobb har jag fått frågan vad jag gjort som jag är stolt över. Idag kom jag på två saker jag gjort på Filninstitutet. Bänkarna som lockar sollapande Filmhusbesökare och att det nu står bibliotek, biografer, bar och restaurang. När jag började stod det inte att vi hade ett öppet bibliotek. Och solen fick man stå och njuta av. 

När jag slutar en dag vill jag kunna svara att jag är stolt över att vi skapade ett stödsystem som verkligen stimulerade fram en ny generation av svenska filmer, som slog både publik och kritiker med häpnad. Om det pratade vi idag, i ett nästan fullsatt Bio Victor. Ett Filmrum skapat av kollegor jag också är stolt över att få jobba med. 

Ännu ett farväl

11 Apr


Ni borde kolla asbest-nivån i Filmhuset, sade Katinka Farago idag. För tredje gången på fem månader höll vi en minnesstund för en kollega som gått bort i cancer. Jag hoppas hon inte har rätt.

Idag mindes vi Kristina Thunell. Kristina jobbade hos oss från 1975, och borde ha gått i pension för flera år sedan. Men hon älskade sitt jobb och alla i filmbranschen. Så hon höll sig kvar. Om någon månad skulle hon ha fyllt 70 år, och planen var att hon skulle gått i pension då.

Kristina var en generös, varm, skarp, humoristisk och medmänsklig människa. Katinka Farago berättade fint om hur Kristina tog hand både om branschen och om henne. Samma sak vittnade Charlotta Denward om. Charlotta som både var hennes kollega som konsulent, och sedan som hennes chef. Hennes nuvarande chef Kristina Börjeson hade letat i hennes dokumentmapp med korrespondens från 40 år på Filmhuset. Hur det i hennes första avtal stod ”vi hoppas det ska bli en angenäm upplevelse att arbeta tillsammans”. Så fint uttrycker vi oss inte längre, men en angenämare upplevelse än den vi alla fick med Kristina kan en inte begära. I mappen låg också en ny korrespondens, ett mail, från en ny ung producent. När hen förstod att Kristina avsåg att gå i pension lovordade hen henne, och förstod inte hur någon skulle kunna ta hennes plats. Kristinas svar blev lakoniskt: Vad roligt att jag varit till hjälp. Men det är det jag ser som mitt jobb, att finnas till för er.

Så var Kristina. Hon fanns till för alla. Vi fick en sista stund med henne idag. Och det kan jag tyvärr säga, att om en ska välja en arbetsplats att dö på så kan jag rekommendera Filminstitutet. Vi har nu skapat väldigt fina rutiner, det är å andra sidan den enda lilla glädjen när vi behöver ta farväl av så många kära kollegor.

Filmpolitik i hela landet

18 Mar


Denna vecka har varit fylld av svensk kulturpolitik. Jag har verkligen mött alla nivåer; nationell, regional och lokal.

Det började på tisdagen när kulturministern bjöd företrädare för några myndighetsutövande organisationer på lunch med den politiska ledningen. Alice Bah Kunkhe och Per Ohlsson Frid berättade hur de arbetar med att få med kultur- och demokratifrågorna inom regeringen. Positiva signaler om hur statsministern bjudit in fyra departements statssekreterare för att prata Sveriges framtid som nation. Det var bland annat statsbyggnadsfrågor och infrastruktur men också kultur och demokrati. Per Ohlsson Frid har också varit inbjuden att prata för statssekreterarna för rikets säkerhet. Ett stort framsteg att kulturen ingår i de stora frågorna för Sverige som land!

På onsdagen åkte jag till Luleå för att delta i Kulturskolekonferensen. En väldigt lokal kulturform, som bekostas av kommunerna. Där var kulturministern igen, och pratade engagerat om att just Kulturskolorna är grogrunden för våra medborgares kulturutövning. Tyvärr väldigt sällan med filmskapande på utbudet. Jag själv deltog i en panel om frågan hur Kulturskolans framtid ser ut. Att det inte finns filmskapande på utbudet kan bero på att det inte finns någon utbildning för filmpedagogik. Vem ska ta ansvar för det? Kulturdepartementet eller utbildningsdepartementet? Något att adressera i remissvaren för den Kulturskoleutredning som presenteras i september. Vi i Luleå enades alla om att vi alla ska påpeka behovet av samverkan mellan de två departementen (som faktiskt är bättre nu än på länge, men med lång väg kvar), och mer medel för att film och andra nya konstformer inte ska kannibalisera på Kulturskolans befintliga innehåll, utan måste läggas till.

Så igår och idag har vi haft konferens med alla regioner inom Samverkansrådet i Kulturrådets regi. Regionerna, länen, som har både den kommunala och regionala nivån inom sina kulturpolitiska ansvarsområden. Naturligtvis har vi pratat om förslaget om ombildning till sex storregioner. Förslaget, som inte haft kontakt med oss inom kulturen (och som tydligen nämner kultur kanske en gång i sin utredning…), verkar de flesta tycka vara gynnsamt för produktion. Produktionsstödcentra kan på ett vettigt sätt fånga in produktion och talangutveckling. Däremot är det svårare att se hur det lokala kulturlivet påverkas. Kulturskolor, biografstöd, skolbio osv sker på kommunal nivå med väldigt olika förutsättningar. Det återstår att se hur befintliga resurscentra kan behålla den lokala spridningen men samtidigt dra nytta av möjligheterna att dela experter, projekt och erfarenheter.

Per Ohlsson Frid avslutade Samverkanskonferensen. Han beskrev hur kulturpolitik måste byggas hela tiden, att vi blir aldrig färdiga. De stora frågorna om framtiden är också kulturens stora frågor. Och filmens stora frågor ligger nu i en filmproposition som ska hålla ihop hela landets filmpolitik på alla nivåer. Därmed slöt scirkeln.

Nöjd i Albanien

11 Mar

Samma dag som presskonferens och debattartikel om den nya filmpolitiken kom, åkte jag till Albanien.

På håll har jag kommenterat, och läst kommentarer. Utan att veta helheten av propositionen så är jag än så länge väldigt nöjd. Jag tycker regeringen verkar ha tagit ett helhetsperspektiv och lyssnat in alla remissinstansers synpunkter. Säkert kommer det finnas delar som kommer diskuteras, men framför allt kan vi nu gemensamt med alla branschaktörer försöka skapa förbättringar.

Filminstitutet har redan fått uppdraget i vårt regleringsbrev att förbereda för den nya filmpolitiken. Nu vet vi mer åt vilket håll förändringarna ska leda. Vår tanke är nu att bjuda in till ett Filmrum i april där vi berättar mer om hur vi ser på propositionens innehåll. Inga större förändringar i stödordningen kommer kunna ske förrän tidigast mitten på 2017, troligtvis inte förrän 2018. 2016 blir utvärderingens och konsekvensanalysens år, i nära samråd med branschen trots att råden ännu inte är på plats.

Jag varnade idag Eurimages (som jag är i Albanien för att beskriva vårt jämställdhetsarbete för) att de kommer få ännu fler svenska kvalitetsprojekt att finansiera i framtiden. För det är ju klart, alla förändringar ska förhoppningsvis leda till högre kvalitet i alla filmer. Kunde dock inte låta bli att le lite till Erik Helmerssons ledare idag. Insiktsfullt konstaterade han att oavsett alla önskemål från departement så är det filmskaparna själva som gör filmerna.

Helt sant, var och en har att göra den bästa möjliga filmen för de pengar den får! Då blir även Eurimage lika glada som de var i går kväll, när den formella middagen avslutades med dans. Trevlig helg alla, hoppas ni får dansa.

HURRA HURRA FÖR ALICIA

29 Feb

Det blev en saga för Alicia Vikander, där sagan bara börjat. Den som sett Jag är Ingrid av Stig Björkman och Stina Gardell kan höra Alicias röst som den Ingrid som sökte lyckan i Hollywood och som är den enda svenska skådespelare som fått inte bara en, utan tre, Oscar.

Att vinna en Oscar efter fem år som yrkesverksam svensk skådespelare gör att Alicia i framtiden kommer kunna utveckla sitt konstnärskap, och kanske ha en viss kontroll. Som Lisa Langseth påpekar i bland annat DN så ger denna bekräftelse henne möjlighet inte bara att välja de projekt som intresserar henne, men hon kommer också kunna driva och initiera projekt. Det är en fördel ytterst få har. Alicia har också världen som arbetsfält och språken som sina verktyg. Hon har redan bevisat att hon kan lära sig danska (A Royal Affair) och levererar såväl brittisk som amerikansk accent till synes utan ansträngning.

För svensk film betyder det här att vi återigen får en stjärna att få uppmärksamhet runt. Återigen en bekräftelse att i vårt land finns det talang, begåvning och nya röster. Internationellt har vi redan ögonen mot oss och alla våra röster. Det började (sedan Bergman-eran) med Tomas Alfredsons Låt  den rätte komma in 2008, följdes av Milleniefilmerna, dramaseriernas framgångar. Malik Bendjellouls Oscar för Searching for Sugar Man och följs nu av en Oscar till Alicia. När världen tittar på våra filmer och skådespelare så gör de det med en positiv förväntan, vilket avspeglar sig inte bara i att våra filmer får fina festivalliv. 2015 såldes 30 svenska filmer internationellt, en uppgång med 50%. Det beror förstås på att filmerna är bra och värda att säljas, men för att också uppfattas som bra måste mottagaren vilja se det. Det finns massor som är bra som missas, Alicia sökte ju till exempel fem gånger till Scenskolan utan att komma in…

Så dubbelt hurra för Alicias vinst. Först och främst förstås för hennes egen skull, men även hurra för Sveriges och svensk films skull.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 81 andra följare