Filmen i FNs globala 2030-agenda

13 Jun

Är i Tblisi tillsammans med Lena Ag, GS för Kvinna-till-Kvinna, och Alexandra Pascalidou, deras Goodwill-Ambassadör.

Anledningen är delvis att jag ska träffa Georgiens Filminstitut och föreläsa för deras filmskola  (berättar mer i morgon om det) men också delvis för att jag ska lära mig mer om hur biståndsorganisationer arbetar för mänskliga rättigheter i andra länder. Inte bara för att jag är intresserad utan också för att vi som kulturinstitution (nya regleringsbrev) ska främja utbyte och samarbete med aktörer i utvecklingsländer och länder med bristande ekonomi, mot bakgrund av antagandet av FNs nya globala 2030-agenda för hållbar utveckling och nystarten av politik för global utveckling där bl.a. rättighetsperpektiv sätt i centrum.

Idag har vi fått lära oss om Kvinna-till-kvinnas arbete, som sker genom lokala aktörer, samt besöka en av mottagarna: Anti-Violence Network of Georgia.

De jobbar med att skydda kvinnor från våld i nära relationer och har skyddat boende. Ett sådant skyddsboende fick vi också besöka.


På kvällen har vi nu mött alla stödmottagande organisationer. Alexandra och jag har givit våra korta berättelser och sedan hört om deras reflektioner. Väldigt inspirerande. Nu middag.

Incitament och inspiration

1 Jun

I förra veckan träffade jag en av grundarna till Umedia, Adrian Politowski.

Umedia kanske du tänker? Det tänkte jag med när jag mötte Oliver Oftedal som jobbar för dem i LA. Och det kan jag nu verkligen konstatera att det är typiskt att det nya och spännande inte talas om av det gamla finansieringsetablissemanget.

Umedia skapades i Belgien som en affärslösning för företag som vill få skatterabatt. I Belgien har nämligen filmen stimulerats genom ett incitament som går ut på att av det som investeras i film av vinsten så går 10% tillbaka till företaget och resten ska gå till filmen. Filmen behöver inte vara belgisk-producerad, men en del av produktionskostnaden måste investeras i Belgien. Adrian och hans fru kom på att de kunde sälja den finansiella tjänsten att hjälpa företagen att investera i dessa filmproduktioner.

Umedia startade för 12 år sedan, de har i dag ett eget produktionsbolag, ett VFX-bolag och 100 anställda i Bryssel, Paris, London och LA. Och de vill gärna samproducera med svenska bolag. Låter som ett bra skatteincitament för filmen och en bra affärsidé för Umedia. I år har de 65 miljoner Euro i sin fond. Och ändå har jag aldrig hört talas om dem från alla belgare jag mött.

Intresserad av att samproducera? Bäst att svara på frågor är VDn på Umedia Production Belgium: gilles.waterkeyn@umedia.eu.


Bra incitament  på Filmsinstitutet för förbättring för oss i ledningsgruppen, är inspiration. I år har vi åkt till Alma Löv i Sunne. Museet skapades av Marc och Karin, föräldrar till Sara Broos som nu är i Krakow med sin film Speglingar. Medan vi arbetar i en fantastiskt inspirerande miljö som nu drivs av Saras syster Stella.

Dit kom Nina, Josef, Mustafa, Stefan och Kerstin från Region Värmland för att berätta vad de gör i sin region. Bland annat presenterade de projektet ”Vad är hem?” som riktar sig till nyanlända. En av de korta filmerna som producerades vann sedan Stockholm Film Festival Junior. Väldigt roligt att få höra om hela projektet, dess utmaningar och väg till framgång. Inspiration helt enkelt.

Inspiration och perspektiv

22 Maj

I helgen har jag upplevt annan kultur och konst än film. Härligt med andra uttrycksformer och uttryck. 

Nedbjuden till Wanås skulpturpark fick jag en första dos. Slottet och parken så generösa mot konstnärerna. Som CG och Marika Wachtmeister säger, vi ger alltid konstnären rätt. I år betyder det bland annat att colombianen Rafael Gómezbarros fått installera en myrinvasion på själva slottet. Skulpturerna gav mig  fysiska upplevelser, men det gjorde också Marianne Lindberg De Geers installation. Röster av olika slag (barn, vuxna, kvinnor och män) ropar efter mamma i bokskogen. Väldigt berörande. Jag tyckte också väldigt mycket om Malin Holmbergs verk ”I will stop loving you”, en grupp träd runt en ring. Insidan av utrymmet målat i gult och obegripligt vackert. 


Därefter en tur till alltid lika inspirerande Louisina. Ett kärt återseende med Giacometti och en ny bekantskap med den prickskapande japanska Yaoi Kusami, som kommer till Moderna Museet i Stockholm 11 juni (boka biljett online). Utställningen var tidigare i Louisina, det enda kvar ett litet rum med spegelväggar och vattengolv, fyllt av runda glödlampor som tändes och släcktes med olika färger. Meditation som en bara fick stanna i en minut tyvärr. 


Avslutade Danmark med ett snabbt besök på Ordsrupsgaard som har utställningen Hjemme hos Hammershöi. En fascinerande målare vars rumsinteriörer och ljus var imponerande. En liten skulpturpark även där med en kul labyrint med speglar. Ett perfekt selfie-op. 


Väl hemma gick jg med vänner till Moderna Museet i Stockholm. Mest för att ses i en trevlig miljö. Lille Sam visade att han snart blir en bra upplevelsekompis. Och jag är redo att gå tillbaka till filmens värld. 

Sverige dominerar i Cannes

16 Maj


Igår var dagen då Sverige dominerade samtalsämnet i Cannes med vårt och kulturminister Alice Bah Kunkhes seminarium om kvalitet i film genom jämställdhet.

Franska kultur- och kommunikationsministern Audrey Azoulay inledde, lokalen överfull av både människor och rätt människor. När programmeringschefen för Toronto International Film Festival, Cameron Bailey,  twittrar ut följande, känns det som om vi är på rätt väg🙂

På kvällen, på vår sedvanliga svenska mottagning, kom representanter från världens festivaler och gratulerade till arbetet och framgången. Hela Sverige lyfts fram som en framgång och nya inbjudningar strömmade in. Jag och kulturministern hälsade välkomna och kulturministerns engagerade tal om Europas tillstånd och filmens betydelse kommer de sent glömma.


Idag fortsatte det jämställda temat i Cannes. Först med de dagliga samtalen på Majestique i arrangemang av Kering Foundation, idag med bl.a. Salma Hayek och TV-värdinnan Nida’a. Stort mediepådrag med temat ‘stoppa mäns våld mot kvinnor’.

 
Avslutade första halvan av dagen med att Scandinaviska terassen upplät ett rum åt olika kvinnliga organisationer, personer som arbetar för större jämställdhet i hela världen. It’s cooking out there!


Nu vankas Happy hour och sedan film. Sheep and Wolf. Imorgon bär det av hemåt.

Från hard core till red carpet

14 Maj


Idag har dagen i Cannes bland annat betytt att presentera sales bolag (Trust Nordic, underbara Rikke), amerikanska distributörer (Music Box) samt  underbara Niki från Berlinale och dess olika funktioner för att exportera svensk film, för näringsutskottet. Näringsutskottet var representerat av dess ordförande och en ledamot.
Sedan följde ett panelsamtal i arrangemang av DirectorsUK, där bl.a. BFI och jag fick prata hur man kan åstadkomma jämställdhet. BFI beslutade om 50/50 som mål till 2020 igår och entusiasmen var stor.

Avslutade med en riktig röda matta-premiär: Steven Spielbergs nya, The BFG, baserad på sagan Den Snälla Jätten (tror jag den heter). En special effect orgie på en fin berättelse, och en röd matta kantad av kändisar. Alltifrån Steven själv, vår egen tyvärr utflyttade Max von Sydow, Agnes Varda till alla klänningars frosseri. En fascinerande och ganska bisarr upplevelse när Hollywood på riktigt visar var musklerna sitter.

Och det här var bara min dag skall tilläggas. Förutom alla möten som alla andra kollegor har så har vi också arrangerat en brunch med inbjudna filmproducenter från Brasilien och Sverige, som en uppföljning på det nordiska fokus vi arrangerade i Brasilien i höstas. Därutöver arrangerade vi en drink för att promota den nya filmen Borg/McEnroe. Allt på en dag, imponerande att det hinns med trots alla förberedelser inför söndagens seminarium #5050by2020 med tre kulturministrar och i princip alla de främsta festivalerna på plats.

Tvillingstjärnor 

14 Maj


Lika som bär kan man säga om vår nya stjärna Kristina Colliander, produktionsstödschef, och producentstjärnan, Annica Bellander Rune, också hon nyanställd fast på Stella Nova. 

Kul:)

Lyckad men ovanlig crowd-funding

13 Maj


På plats i Cannes har jag första dagen hunnit med en hel del. Som att återigen ge mitt formella stod för Busans Internationella Filmfestival som riskerades att läggas ner på grund av censur. Nu ser det ut som att censuren har lyfts och festivalen kommer igång igen. Busan är en av de viktigaste festivalerna för svensk film i Asien, som dörröppnare till alla territorier i området.

Sedan har vi haft presskonferens. Madeleine Ekman, Zentropa, som samproducerat Wolf and Sheep presenterade den unika danska filmen som lanserar en kvinnlig regissör från Afghanistan, Sharbanoo Sadat. Madeleine hade uppmärksamt noterat att jag ingick i de som bidragit i den crowd funding som föregick filmen (som sedan fick stöd både från både danska och svenska filminstitutet).

Jag passar härmed på att förklara att jag får MÅNGA inbjudningar att stötta olika projekt genom crowd funding. Av princip säger vi alla på Filminsitutet nej till att delta, annars skulle vi alla privat behöva gå in i alla filmer för att inte behöva göra en andra selektering.  I detta sammanhang gjorde jag mitt första och enda undantag och jag gick med eftersom jag inte uppfattade projektet som danskt utan Afghanskt. Och skälet var att jag gärna ville stötta en kvinnlig filmare därifrån, den första någonsin. I och med det enorma internationella intresset för vårt jämställdhetsarbete har jag träffat folk från hela världen. Jag blev alltså inte förvånad över att Shahrbanoo Sadat hittade mig.

Och det visade sig ju vara ett lyckat undantag jag gjorde för nu får jag se filmen ha premiär i Cannes i Quinzaine des Réalisateurs.