Almedalen avslutar läsåret

6 Jul

Årets seminarium från Filmrummet handlade om rörlig bildning. Vi ville lyfta frågan om filmkunnighet i en tid när i princip alla svenska medborgare mellan 12-25 är inne på snapchat och youtube, medan bara 20% mellan 35-55 (typiska föräldrar och lärare till det yngre gardet) är det. 60 % av föräldrar och lärare läser däremot dagstidningen på papper eller på nätet medan bara hälften så många av de yngre gör det.

De nya generationerna uttrycket sina berättelser och tar del av andras berättelser via rörlig bild. Men skolan och föräldrarna har inte verktygen att ens själva analysera, tolka eller skapa dessa berättelser. Däremot är de bra på att läsa och skriva. Och det ör också det enda som uttrycks i läroplanen. GD för Skolverket Peter Fredriksson har nu insett det. Inför vårt seminarium gick han nämligen igenom läroplanen för ämnet svenska och hittade ingenting om filmkunnighet. Tillsammans ska vi nu försöka få till en ändring!

Jag hade redan på morgonen varit med i ett seminarium där invanda strukturer utmanades av vårt sätt att tänka.

Jag deltog i Skanskas seminarium om hur de vill skapa ”Sustainovation”, innovation på ett hållbart sätt. På scen stod chefer inom IT, Volvo, Göteborgs Energi och Stockholms Stad. Och jag. En udda fågel var jag, både till kön och inriktning. De andra pratade digitalisering, infrastruktur och samverkan mellan sektorerna medan jag lyfte in frågan: men för vem gör ni städerna? Vad vill medborgare ha i en stad? Var finns kulturen och arkitekturen som skapar de rum där vi ska mötas och vilja vara? Det blev, tycker jag, ett bra samtal om inkludering och lyssnande. Och det visade sig att de flesta av dem redan hade tänkt i de banorna, men lite vid sidan av. Jag tror den nödvändiga förändringen i vår värld kan ske först när vi förmår tänka teknik, affärsmodell och kultur i samma tanke. De går inte längre att inte samverka över gränserna.

Jag hade redan dagen innan sett Fredrik Gerttens ny film ”Push” så gav mig många argument Den avslöjar hur stora fastighetsbolag köper bostadsområden som en investering. De tar ingen hänsyn till de boende och rustar upp, eller låter helt förfalla, på ett sätt som trycker ut de boende. Gentrifiering på en brutal nivå. Delar av Gottröra i Uppsala ägs till exempel av det fastighetsbolaget, som är ett av världens största. Exemplen i London, Toronto, Barcelona och NYC är avskräckande, det skapas städer ingen utom de absolut rikaste, har råd att bo i. Öde stadsdelar i mångmiljonstäderna samtidigt som folk är hemlösa. En absurd kombination. Filmen har premiär i september.

Filmen blev ett intressant samtalsämne på den middag jag på kvällen var bjuden på. Av en fastighetsägare som verkligen försöker skapa socialt hållbara bostadsområden men som ändå fått sälja när kapitalet i ägarkretsen krävde det. Pengar före människan. En rolig middag som blandade näringsliv och film. Precis så som jag vill ha det. Prata kultur i andra världar och inte bara i kulturvärlden.

Jag gick också på ett seminarium om hur det står till med bildningsnivån inom svenskt näringsliv. Lars Strannegård, rektor för Handels, har tagit in kulturen i utbildningen just för att försöka ta utbildningen från UTbildning till bildning. Att lära studenterna förstå helhet, historia och nutid i en framtidskontext. Kristina Axén Ohlin, moderat riksdagsledamot, beskrev behovet av den bildningen i politiken. Hon sitter i utbildningsutskottet och gav faktiskt en mörk bild av bildningsarbetet. I en tid när skolor ska producera resultat istället för att skapa människor med förmågor. Susanna Popova, ledarskribent i bla SvD höll med. Även den präst (?) inom katolska kyrkan som jag inte uppfattade namnet på. Alla var eniga, liksom Katrine Marçal, skribent i DN, som var moderator. Alla var eniga men gav ändå olika perspektiv på varandras inlägg. Mycket inspirerande och de gav alla prov på just bildning.

Andra som imponerade var Installatörsföreningen och Elektrikerna, arbetsgivarsidan och facket för elektriker. Bara 2 % av alla elektriker är kvinnor. Sexistisk jargong, skitiga dass och inga omklädningsrum är lätta saker att upptäcka. Men vilken kvalitet skulle kunden upptäcka om elektrikerna var en mer heterogen grupp? Jag kom dit för att berätta vad vi har gjort inom filmvärlden, spelvärlden berättade också om sitt arbete och sina sina framgångar. Visade sig att arbetsmarknadens parter gemensamt tagit ett beslutsamt, målinriktat grepp redan nu. Jag ser fram emot att följa hur deras bransch utvecklas.

Avslutningsvis pratade jag om själva den svenska filmen. Den som jag pratat om i så många andra rum. Jag föredrar att prata om film och kultur med dom som representerar andra världar, det är dom som behöver förstå varför ett samhälle, en stadsmiljö och alla människor i ett öppet och demokratiskt samhälle behöver kultur. Jag lyssnade på ett seminarium i regi av Fryshuset om hur alla våra stadsmiljöer ska bli både trygga och attraktiva för medborgarna. Det finns mycket som görs, men fortfarande är byråkrater, fastighetsbolag och medborgare långt ifrån varandra. Makt och etablissemang måste lära sig lyssna mer, skapa förtroende genom att agera snabbare (om man förstår att en musikstudio skulle kunna bli en mötesplats som medborgarna faktiskt vill ha så kan det inte dröja åratal att tröska igenom det beslutet inom stadsförvaltningen. Då förlorar man kontakt och trovärdighet.) Kultur behövs för att vi behöver uttrycka oss, spegla oss och känna. Men det behövs också för att skapa mötesplatser, sammanhang och samtal.

Och pratar man film så är förutsättningen förstås att den håller en kvalitet som gör att någon vill se den. Gör den det?

Jag, Kristina Åberg från produktionsbolaget Atmo och Eva Hamilton från Film- och TVproducenterna pratade om hur filmen mår. Expressens Karin Olsson intervjuade, helheten kan ses här. Kortfattat kan man säga att filmens mår bra kvalitetsmässigt, men filmbranschens förutsättningar är svåra både för sin ekonomi och hur förutsättningarna är för filmen att nå sin publik. Vi pratade på Centerns dag, ett parti som verkligen pratar om att brygga över klyftorna mellan stad och land. Mitt heta tips är biografen. Säkerställ att varje kommun har en biograf, en kulturell mötesplats som bidrar till livet på damma sätt som en affär, en vårdcentral och ett dagis. Sänk momsen och starta kommunala biografer. Centern som parti är med och leder i flest kommuner av alla partier (nästan alla). Låt det inte stanna vid en C-fråga. Vår regering har samma devis, kultur för alla i hela Sverige. Receptet har ni precis fått.

Efter denna intensiva vecka blir det mest semester. Det går inte att sammanfatta en Almedalsvecka rättvisande. Alla möten som sker spontant, middagarna med nya människor och korta glimtar in i seminarier från samhällets alla lager. Det finns alltid ett trendande ämne. Årets var AI. Mest handlade det om AI inom vården, men även jag var inbjuden till ett slutet rum för offentliga institutioner. Vi fick höra från stora IT-leverantörer om hur långt efter Sverige är om man jämför med andra länder. Det kanske är sant, men som någon påpekade; ”Era fakturor är skyhöga, för att lösa problem vi inte upplever att vi har.” Det handlar om att investera för att öka effektivitet och träffsäkerhet. Inom ex vården är nyttan uppenbar, genom att lägga in symptom kan en läkare få input från tiotusentals experter. Den samlade yrkeserfarenheten är förstås omöjlig att matcha för en ensam läkare. Men för andra ska en viss effektivisering alltså ställas mot en stor investering som tas från en redan inbokad budget. Jag är övertygad om att AI kommer komma även i Sverige, men jag är inte säker på att vi kommer gå under genom att inte leda AI-ligan.

Kontrasterna är stora i Almedalen. Även från Almedalen till min socken, Hamra. Där är jag nu. Glad sommar.

Invigning, avtäckning och filmning

27 Jun

Jag befinner mig på Bergmanfestivalen på vackra Fårö. Som vanligt ett fint program, för andra året ihopsatt av Emma Gray-Munthe (nedan). I år på invigningen invigdes också en replika på den fantastiska väv som Anita Grede gjort och som hänger i Dämba-bion. Ingmar Bergman Jr fick idén att låta biografen i Bergmancentret få mer av av sin fars Ingmar Bergman Sr själ genom att be fotograf Mats Bäcker göra en replika. Den invigdes med fint tal och stora ovationer (ovan).

På invigningen i kyrkan sjöng min fantastiska kollega Clara Gustavsson, som både arbetar med distributionen av det av oss restaurerade och digitaliserade svenska Filmarvet och sjunger vackert. Här framför hon en del av tonsättaren Sonja Sohlbergs melodi ”Varje liten tanke” som komponerades för en av de första svenska talfilmerna från 1929, regi Julius Jaenzon och med Edvard Persson i huvudrollen.

På plats på Fårö hann jag också med att besöka inspelningen av Mia Hansen-Løves film som samproduceras med Plattform Produktion.

Filmen spelas i sin helhet in på Fårö. Mia skrev den när hon själv hade fått ett stipendium för residensboende i Bergmangårdarna för några år sedan. Den innehåller allt från dessa autentiska inredningar i Dämba-gården som Bergman köpte till en av sina fruar, pianisten Käbi Laretei, till alla andra mytiska Bergmanplatser. Exempelvis bjuds tittarna på en av Bergmanveckans höjdpunkter, Bergmansafari, samt ett antal Fårö- och Bergmanprofiler, som nästan alla spelas av dem själva. Filmen kommer att ha premiär om ett till två år.

Jag visades runt av Sandra från Plattform och Julien från franska produktionsbolaget. Mia träffade jag men valde att inte fota, hon var trött men nöjd. Jag ville att hon skulle få fortsätta att vara nöjd. Lika nöjd som jag efter min del av Bergmanveckan.

Där finns de nya talangerna

17 Jun

Igår arrangerade Filminstitutet tillsammans med Filmbasen, Film Capitol Stockholm och Film i Stockholm ett Filmrum på Järvafältet. Jag läser idag i tidningen att Järvafältet haft publikrekord, 40.000 besökare. Alla hittade inte till Filmrummet, men det filmades och kommer snart läggas ut. Länk kommer.

Se det. Ali Quraishi höll i ett intressant samtal med Ragnhild Ekner och Tuna Özer om hur de började filma.

Ragnhild och Tuna kommer från helt olika bakgrunder, Ragnhild långt från film och media medan Tunas båda föräldrar arbetar i den världen. Vad som förenar dem är hur de hittade ett sätt att börja filma. Filmbasen var sättet.

Filmbasen är ett av Sveriges många resurscentra. Finansierade av sina regioner har de som uppgift att främja filmskapande, filmkunnighet och filmtittande. De har pengar (inte jättemycket men ändå) men framförallt kunskap.

Ragnhild träffade Mia Engberg på Filmbasen. När hon såg att Mia kunnat göra film förstod hon att det gick. Tuna gick vägen genom SVT. På Filmbasen fick de båda startpengar men båda lyfter framförallt coachningen och nätverket.

Fint var det också att höra dem berätta om mötet med konsulenterna på Filminstitutet. Att huset är svårt att känna sig välkomnad av men att de fått ut så mycket av konsulenterna som hjälpt dem utveckla sitt konstnärliga språk.

Båda poängterade vikten av att ha en producent som de kände sig trygga med och som förstår hur ”en slipsten ska dras”.

Tuna gav sedan producenterna ett tips. Idag lägger många upp det de skapar på nätet, visar upp sig. Där finns massor av begåvade och intressanta röster som inte har en aning om hur man hittar varken en producent, Filmbasen eller filminstitutet. Producenterna däremot borde utan problem kunna hitta sin nästa talang där.

Hela sommaren ligger framför oss. Det är bara att gå in på nätet och botanisera. Nästa Guldbaggevinnare ligger antagligen där och väntar.

Studiobesök

10 Jun

Idag har jag varit på studiebesök hos Filmpool Nord. Det ingick ett studiobesök också i den relativt nya Studio Nord. Man hade önskat att jag hade hamnat mitt in i en filminspelning, men just denna dag var det tomt och tyst. Uppvägdes av en fin kortfilm i den fina biografen.

Efter Studion besökte vi gaming-utbildningen i huset bredvid. Mååånga killar och två tjejer avslutar terminen. Alla hade haft lyckade praktiker i de spelföretag som etablerat sig i Boden Företagsby. Den nya skolbyggnaden närmar sig att bli klar och jag förstår att alla längtar. Även jag längtar efter att följa den här utvecklingen. Spelindustrin är en kommersiellt lyckad industri och beröringspunkterna med film och rörlig bild är många.

Efter det, först möte med Lars-Eric Larsson som arbetar mycket med Film i Skolan och filmkunnighetsprojektet Filmriket, en superbra plattform för både enskilda och skolor att lära sig göra film.

Sedan möte med filmkonsulenterna Kajsa Härkönän, konsulent. Kajsa har tillsammans med några av våra konsulenter startat både speed-dating och andra möten där våra konsulenter kommer till Filmpool Nord och får hjälp att träffa relevanta nya och gamla filmare. Uppskattat av alla!

Avslutningsvis möte med filmare. Jag fick möjligheten att förklara hur vi försöker bedöma kvalitet på ett sätt som blir så lite tycke och smak som möjligt, men fortfarande med enskilda konsulenter. Och vad vi vill uppnå med svensk film, våra mål och strategier. Ingen sade emot. Kanske för att jag pratade så mycket… Alla kan dock höra av sig för mer fördjupad dialog! Och nog var det en och annan som också uttryckte att de känner sig långt från vår byggnad, och faktiskt inte välkommen. Jag förstår att känslan kan infinna sig, vi jobbar ständigt på att undvika det. Men vi sitter långt från de flesta och byggnaden är sluten till sin karaktär.

En lärorik och bra dag var det. Tack!

Berättelsen – det handlar om berättelsen!

9 Maj

Jenny Gilbertsson, Filmkonsulent med ansvar för just barn och unga, bjöd igår in till ett Filmrum för att prata om hålet på marknaden. Den svenska barn- och ungdomsfilmen.

Bio Mauritz var helt proppfullt. Med så många på plats kan man ju fråga sig varför så lite ansökningar mot just denna målgrupp kommer in? Jenny hade bjudit in en väldigt intressant samling medtalare.

Camilla Ahlgren, manusförfattare till massor inkl Bron, men senast framför allt till ”Störst av allt” som är en Netflix-serie, beskrev arbetet att skapa en serie som når även unga. För så var huvudbudskapet. Det handlar ändå om BERÄTTELSEN! Oavsett ålder är det berättelsen som kommer vara avgörande. Camilla med medförfattare arbetade sedan mycket med tonalitet, språkuttryck och miljöer som unga ska känna igen sig i. Ungdomar fick tycka till och mycket research gjordes. Men kontakten med Netflix i utveckling var också väldigt nära. Detta fick inte bara uttryck i ordval men också i inspelningsval. Serien spelades oftast in med flera kameror samtidigt, det sparade inte bara tid när omtagningar undveks, men samtalen och atmosfären blev mer autentiska och avslappnade.

Pia Norström från Nordisk Film och Mattias Lundin från SF pratade sedan om ungdomars (som Pia dock poängterade, det är inte en homogen grupp, det är stor skillnad i allt från ålder till intressen och levnadsförhållanden – precis som för vilken målgrupp som helst) biovanor och preferenser. Precis som Netflix ser de att svenska ungdomsfilmer är ett tomt hål i marknaden. Men svenska ungdomar är generellt skeptiska till ”svensk film”, som om det vore en genre. Så de jobbar mycket med att lansera filmer och dölja att de är svenska. I övrigt avslöjade de lite om hur de tar reda på vad ungdomar går igång på och väljer. Sociala medie-flöden ger mycket information!

Sedan lanserade Jenny en manusstödsatsning för ungdomsfilmer som söker en stor målgrupp. Medskicket är att ungdomsfilmer som fungerat har byggt historien runt en stark kärleksberättelse (med alla upp- och nergångar), som i sin tur kan vara försatt i en dystopi (Hunger Games), handla om normer (Fucking Åmål) eller vara en genrefilm (Twilight). Men dramafilmer eller socialrealistiska filmer har sällan nått en stor publik, hur bra och viktiga de än är. Jenny poängterade att det inte bara är rom-coms hon hoppas få se.

Satsningen riktar sig till professionella manusförfattare (som i sin tur förstås inte är förhindrade att knyta till sig unga skribenter eller medförfattare). Deadline är 30 augusti. Tre projekt får 300.000 kr var.

Mina förväntningar på ansökningarna är skyhöga – tänk vilken potential! Läs mer om hur du söker här. Och sök om du har en bra berättelse!

Långt från röda mattan men fullsatt ändå

7 Maj

Det här är en bild från biblioteket i Burgsvik på södra Gotland. Min dotter har flyttat dit och skickade denna bild.

Tack vare att vi har stöd för filmfrämjande har filmstudion i Hemse fått pengar för att arrangera filmvisning med samtal och mat. Syftet är att visa film från de länder några av Gotlands nyanlända kommer ifrån. Denna gång visades Flyga Drake, fint besök från skådespelaren Hannan också. Han tvingades på flykt på grund av filmen.

Han berättade om sitt liv då och nu, och sin flykt. Sedan lagades det persisk mat som det bjöds på. Och som sagt. Fullt hus. Fint möte och välanvända pengar!

Strålkastare på rätt stjärna 🌟SivanDivan🌟

16 Apr

Igår var det galapremiär för dokumentären SivanDivan, av Emilie Jönsson och Gustav Ahlgren. Filmen har redan fått en jublande recension i Moviezine, och jag kan bara hålla med. Det finns ett skäl till att jag hamnar i hennes skugga, det gör alla!

Det är en fantastisk dokumentär som skildrar en självupptagen diva, som dock har självinsikt och en gång i tiden en röst som är bland de vackraste sopraner jag hört. Jag köpte omedelbart en samlings-CD!

Den 26 april har filmen premiär. SivanDivan kommer nog att få upprättelse för årtionden av tystnad. Och tyst kommer det aldrig mer bli, inte när Siv Wennberg återigen får strålkastare på sig. Varken på eller utanför scenen…